DaBuz

Halloj i stugorna!
Igår kväll började jag känna mig bättre, inte mindre dåligt, utan bättre. Samma kväll fick jag farsans gamla förberedelseböcker för Bar Mitzwa. De berättar typ hur man uttalar de hebreiska bokstäverna och lär ut ett par ord. Ett stort plus är att den är på spanska, eftersom man då kommer in i det rätta tänket/uttalet. Ni som läser nu kanske tänker "WTF? hur skulle spanska (ett indoeuropeiskt språk) få in dig i rätta tänket, eller ännu konstigare, uttalet till hebreiska (ett semitiskt språk)?", vilket inte är helt fel tänkt. Fast i modern hebreiska är det fel tänkt ^^ Jag tror den korta versionen blir konstig, så jag kör ett mellanting mellan den långa och den korta historien om varför spanska hjälper en när man ska lära sig hebreiska:
   (skiter ni fullständigt i judisk historia kan ni hoppa ner till nästa stycke) För att hitta grunden måste man ta en titt redan på den tragiska dag då romarna plundrade och förstörde Salomos tempel och drev ut majoriteten av det judiska folket i olika delar av det romerska riket, allt som ett straff för deras monoteism. Från och med denna dag (70 e.kr.) delade judar sinsemellan upp varandra i diaspora och icke-diaspora. Diaspora delades senare upp i två(numera tre) grupper beroende på vilken del av världen deras familjer bosatt sig i. Med tiden blev dessa självklart egna etniciteter inom den judiska etniciteten då det blir fysiskt omöjligt att hela tiden upprätthålla lagen om att bara gifta sig med judar (inte ens det räckte alltid iom att kristendom officielt anses vara en judisk sekt). De som härstammar från Central- och Östeuropa samt Ryssland kallas för Ashkenazi, de som härstammar från Spanien och Nordafrika kallas för Sefardim och nu på senare tid har man även gett namn åt de som härstammar från Asien och Mellanöstern: Mizrahim. Mizrahim var dock inte erkända som en egen etinisk grupp av andra judar 1947, då staten Israel utropades. Man var tvungen att välja en diaspora-dialekt, eftersom de flesta judar var inflyttade och man ansåg att det skulle vara okänsligt att bara låta majoriteten tvinga undan resten. Man gick igenom gruppernas historia och statens ambitioner. Sefarderna kom till Arabien under dess storhetstid och utförde och översatte många vetenskapliga och religiösa texter (de var bl.a. huvudansvariga för bevarandet och översättningarna av de stora grekiska filosofernas verk). När denna storhetstid slutade flyttade de vidare till Spanien. Där fick de inte stanna länge. År 1492 blev det olagligt att följa den judiska religionen i Spanien. Alla religiösa judar flyttade medan de andra antingen döpte sig till troende kristna eller bara döpte sig i ett slugiltigt beseglande av sin ateism. Konvertiterna kallades Marraner(Marranos), vilket på spanska betyder svin. De var dock de första judar att bli adlade. Som marraner blev sefarderna de första att landstiga både på Kuba och i Brasilien och spridare av judisk filosofi i Europa. Efter detta hände inte mycket med sefarderna bortsett från det faktum att de alltid befann sig i societetens högre skikt (överlag, självklart finns det sefardiska arbetare).
   Annat var det med Ashkenazi. De var de första att bilda sina egna getton i ett försök att hålla sig fria från kristen påverkan och allmänt ogudaktigt beteende. De var som alla andra judar under medeltiden det enda folk med så gott som hundraprocentig alfabetism tack vare Bar Mitzwans krav på läskunnighet och den kommunalt betalda skolan. Men där sefarderna hade studier av Torah(huvudboken) och vetenskap hade ashkenazerna studier av Tanahk(böckerna bakom GT) och Kabbalah(den mystiska traditionen). Men, för att nu inte klanka ner på ashkenazerna, måste man självklart ta med det faktum att de var skaparna bakom en av de mest kända delarna av judisk religiös tradition: Kabbalah. Under senare år(1900-talet framåt) har Ashkenazi dock tagit över Sefardims roll. Eftersom askenazerna var de som var mest instängda i religionen var det självklart de som fann flest av de djupa insikterna kring denna, medan sefardernas resande mellan olika vetenskapliga centrum nådde de djupaste insikterna i de områden som var populära där de bodde(huvudsakligen filosofi, fysik, kemi och matematik). Det som dock gjorde att sefarderna blev Israels favoriter var framför allt två saker: De var de som hade flest ateistiska judar. Israel var ju en ateistisk stat och ville ha sina medborgare tillräckligt omoraliska för att kunna föra ett expansionskrig. iom att ashkenazerna ofta var religiösa hade de stor respekt för regeln att brott mot sjätte budordet(inte döda) endast får ske i självförsvar. Detta var inte den jude vars språk de vill skulle vara deras symbol. Den andra anledningen, som är bra mycket mer pragmatisk, var den vitt spridda teorin att den trettonde stammen skulle vara de östeuropiskaoch ryska judarnas förfäder (den trettonde stammen var ett rike av slaviska konvertiter). Om detta skulle vara sant skulle majoriteten av de israeliska ashkenazerna inte vara etniska judar, vilket enligt israelisk lag inte gjorde dem till lagliga medborgare.
   Alltså valdes den sefardiska brytningen till att bli det officiella israeliska uttalet. Efter drygt 61 år av Sefardim som det dominerande uttalet existerar knappt ashkenazernas uttal längre utom bland de riktigt gamla. Då alla ljud i sefardisk hebreiska finns i spanska är alltså spanska en bra övning inför läsande med rätt uttal av hebreiska.

Ni som sket i texten, ja, jag skrev så långt bara för att jag älskar judisk historia. Typ hälften var mer förvirrande än förklarande om man inte hade tänkt sig att läsa en analys kring israelisk historiesyn.

Jag har kommit fram till en punkt då jag bestämt vill ta avstånd från majoriteten av den pseudo-socialistiska vänsterrörelsen och starta ett eget parti! Jag döper det till Sveriges Frihetliga Socialistiska part (SFSp). Detta kan självklart ändras om andra partimedlemmar föredrar ett annat namn. Partistrukturen ska vara platt. Ansiktet utåt (AKA partiledaren) ska röstas kring varje månad för att man ska vara säker på att han/hon verkligen har partiets förtroende och att bäst "man" alltid är i tjänst. Vi ska kämpa för klassiska socialistiska ideal, inte pseudo-socialistiska som att öka tullar, subventionera mera och att hindra globaliseringen. Detta är kontraproduktivt för sanna socialister. Vi ska vara parlamentariska socialister i stället för parlamentariska socialliberaler, arbeta mot abetarstaten i stället för att förbättra borgarstaten. Vi ska på intet sätt vara revolutionärer, vi ska bara hjälpa folk att behålla och utvidga sina rättigheter. Jag hoppas inte på att vinna, jag vill bara bilda det parti jag skulle velat rösta på. Jag känner åtminstone en person som kanske stödjer mig, men jag tänker försöka detta hur som helst, skapa facebook-grupp arbeta fram ett program osv, men jag kan ju inte bestämma något utan partimedlemmar, så var snälla och hör av er till folk ni tror skulle kunna vara intresserade ; )

Jag har inte gjort någonting idag btw....

I Svenska Akademiens OrdLista sorteras ju ord med olika användning efter vanligaste användningen, så:
1 Frihet: Positivt laddat kraftuttryck använt för att beskriva det sinnestillstånd i vilket man befinner sig under neo-liberala och fascistiska samhällsskick.
2 Frihet: Vilken nu är deras default-förklaring....

För mig har det blivit svårt att fortfarande se ordet frihet som något positivt... det är de rikas frihet att stjäla från de fattiga man oftast syftar på. Huruvida det räknas som faktisk frihet kan ju diskuteras...

Halloj där, vänner(och fiender)!
Idag har knappt varit någon dag alls. Jag vaknade kl. 13:42 efter det att jag sjukanmält mig igår natt. Jag är sjuk(are än vanligt) förstår ni. Jag tror det kallas för att ha feber. När man nyser och hostar konstant, benen känns som om de ska vika under en, och man låter som en knarrig dörr, det är det som heter feber va? Ville bara checka...
   Jag stannade från skolan då asså... efter en skål med nudelsoppa satte jag mig vid datorn och knarkade latuff:s galleri på Deviantart. (http://latuff2.deviantart.com/)
   Detta gjorde jag tills jag kom på att det var UV-möte idag. Eftersom vi alla skulle ha läst första kapitlet i manifestet till mötet för att kunna diskutera det bestämde jag mig för att läsa om det två timmar innan mötet. Jag blev dock färdig efter en halvtimme, så jag återgick därefter till latuff.
   Jag måste säga att hårdrock blev väldigt stressigt att lyssna på när man har feber. Likaså rappen, så jag har suttit och glidit på Leonard Cohen-moln hela dagen. Jag måste säga att alla vänstermänniskor bör lyssna på hans "The Partisan". Grymt bra låt om de franska partisanerna under andra världskriget.
   Så blev det slutligen dags för möte med mitt kära Ung Vänster. Jag klantade mig dock med att halvvägs komma på att jag glömt att ta med mig papprena rådande kollektivtrafiken(vi skulle nämligen diskutera vår ställning gällande detta och utförsäljningen av bostadsrätter), så jag kom fram ett par minuter för sent. Det såg dock ut som att de andra inte varit där särskilt länge heller. Idag var inte ordföranden med, men eftersom vår klubb i Sundbyberg har en väldigt platt struktur i praktiken, spelade det inte särskilt stor roll. Vad som var av större betydelse var en positiv och negativ grej rådande medlemmarna.

1. Förra veckan gick en gammal bekant (om inte vän) från Kunskapsskolan, Karan (nämner inte efternamn) med i klubben, och denna vecka tog han med sig ännu en bekant från Kunskapsskolan Martin (han som gillade ordet absurt, så ni KSAB:are vet vilken). Han verkade halvt intresserad  av att gå med, men framför allt var det väldigt trevligt att prata med honom utanför skolan.

2. Det var bara jag och Martin som hade läst klart första kapitlet. De två andra verkade inte riktigt hänga med i resonemangen et.c. Därför fastslog "vi" (jag är studieansvarig, så mitt förslag var vad som gällde) att alla skulle ha läst första kapitlet minst en gång inför nästa möte.

2.a) Jag kom nu på en nackdel med ordförandens bortavaro: Karan var ansvarig för argumenten för utförsäljningen medan hon var ansvarig för argumenten emot den. Därför blev diskussioner kring ämnet inte särskilt givande

Karan lade dessutom upp ett lustigt förslag om att man inom Ung Vänster skulle starta upp ett företag.... till hans försvar måste tilläggas att han syftade på ett företag med platt struktur och med lika löner (och därmed utan mervärde). När jag förklarade att han fick göra det på sin fritid som ett enskilt projekt pga Ung Vänsters syn på den privata sektorn anklagade oss för trångsynthet och att ideologisera alltför mycket. Han ansåg att man borde skapa ett företag som skulle vara rättvist och med detta företag ta över den ekonomiska sektorn, vilket i sin tur skulle driva konkurrenterna till att anamma denna idé. En aning grandiost mål kan erkännas, men jag tycker om entusiasmen : )
    Jag kan ju säga redan nu att jag inte skulle vilja gå med i den privata sektorn och producera varor hur pass rättvist det än är. Jag tror att min framtid ligger i tjänstesektorn, så såvida inte hela skolsystemet blir privatägt, tänker jag aldrig arbeta i privat sektor. Min försmak för att läsa argument från alla sidor och passion för känslan med att ha bidragit med kunskap tror jag gör att jag skulle kunna tillföra något till det läroverk till vilket jag ansluter mig oberoende av vilken del av historien jag specialiserar mig på. Nu kan folk komma och säga "som om du inte vore partisk!", vilket ju förvisso är sant, men jag verkar ju framförallt väldigt partisk i klassrummet och på bloggen, eftersom jag är mycket kritisk till den verklighet gemene man verkar begränsa sig till. Så när jag idiotförklarar min lärare kanske ni tycker att jag är en supervinklad kommunistisk agitator, men om ni läser mina argument noggrant kommer ni märka att dessa (nästan) bara är fakta uppradade av någon som är mer påläst än sin lärare.
   För att återgå till Ung Vänster-mötet, avslutades det med att vi bestämde tid för nästa möte och affischering och att jag och Karan diskuterade huruvida det var konstruktivt eller inte att dela in sig i kommunister och liberaler et.c. Jag gillar de stora grupperingarna såsom kommunister och anarkister, iom att jag personligen ogillar marknadssocialister, vilket enligt de riktigt breda kategoriseringarna tillhör samma grupp som mig. Jag gillar benämningarna för att man då kan avskärma sig från de man inte tycker likadant som. Till skillnad från religiösa grupperingar handlar det ju om faktiska till sin natur antagonistiska ställningstaganden. T.ex. skulle jag inte vilja samarbeta med neo-liberaler eller högerfascister. Även att samarbeta med halvt vänsterfascistika rörelser som Vänsterpartiet har jag egentligen också problem med. Karan håller inte med. Han tycker typ att alla ska samarbeta, såvitt jag har förstått honom. Han frågade mig också om hur jag såg mitt idealsamhälle. Konstigt nog var han den förste jag förklarat det för som inte tyckte att det var det idealiska...

PS: Jag gillar inte smågrupperingar som Stalinister, Trotskyister och Maoister. De borde man slänga in i socialfascist-träsket.

Jag har inget bättre att skriva, så jag ska bara svara på några frågor jag ofta får...

1 Vad tycker du om Sovjet?
Fascism är ondskefullt. Det summerar i princip min inställning kring Sovjet, om ni inte syftar på perioden innan inbördeskriget och ännu mer ifall ni syftar på tiden innan bolshevikerna stormade Moskwa. Jag gillar idén med sovjeter, men Lenin sabbade det med sin "demokratiska centralism". Man skulle kunna säga att det var där jag anser att det blev fel. Innan dess var det inte värre än när Gustav Vasa tog makten i Sverige, utan på många sätt mycket lättare att försvara.

2 Vad tycker du om anarkism?
Till skillnad från vad en del verkar tro anser jag inte att anarkister i allmänhet är borgerliga. Det finns en del borgerliga anarkister, men dessa representerar på intet sätt hela den anarkistiska rörelsen. Frågar man den genomsnittlige anarkisten kommer han nog tvärtom hålla med mig i de flesta frågor, bortsett från den karenstid som jag brukar kalla proletariatets diktatur och nu på senare tid även arbetarstaten. De är nämligen mer vänster än oss kommunister. De tycker inte att någon stat är berättigad sin existens, oberonde av dess demokratiska grund och av hur kortvarig den än är tänkt att vara. Så jag ser dem som ett nödvändigt bollplank som man kan använda som grund, etersom det annars är lätt hänt att man glider in i Marxist-Leninism, vilket är ett ställe alla sanna kommunister bör undvika, eftersom det är därifrån man glider in till den rena fascismen. Med andra ord: jag gillar dem rätt mycket, men mest av allt behövs de.

3 Helgar målen medlen enligt dig/är du ulitarist?
Ja och nej. Egentligen ja, men man måste veta att chansen att målet uppnås är större än de förluster användandet av medlen medför. T.ex. är det okej att man om man har ett ordentligt folkligt stöd med sig, störtar och avrättar regeringen i en militärdiktatur, däremot är det inte okej att använda en modell som man inte är säker om man gillar och ändra på den för att sedan döda folk för att implementera denna hemsnickrade version av modellen som tagit någon decennier att fullfärdiga (ja, jag syftar på ryska revolutionen).Kort sagt, målen helgar medlen då de står i rimlig proportion till varandra.

4 Vem skulle jobba utan pengar?
Jag och alla andra med en hobby...

Choklad på er!
Idag har varit en chill dag. Man måste älska Rudbecks halvdagar(nästan varje onsdag)! Ja, jag sa måste. Om ni inte gör det slår jag er!
Nej, men allvarligt talat, det är fett najs :P
   Dock kom det lite jobbiga överraskningar på historian som jag nog helst hade sluppit... först ville historieläraren påstå att nationalister inte var något annat än människor som var stolta över sitt land. Jag frågade henne om hon inte syftade på patrioter, eftersom det enligt min gamla svenskalärare som länge jobbade på expo*, var så man delade upp positiva och negativa extremister. Patrioter älskar sitt land och är stolt över det, medan en nationalist sätter sitt land före andra länder och anser sitt folks kultur vara överlägsen alla andras.
   Den andra jobbiga överraskningen kom i samband med en uppgift vi fick. Vi fick i uppgift att reda ut orsaker, händelser och konsekvenser omkring Palestina-Israelkonflikten utifrån ett häfte vi fick utdelade. Som vanligt var texten tydligt vinklad. Det jobbiga är att eftersom mina klasskamrater läser detta i skolan finns det ju en överhängande risk att de går på det och sväljer hela framställningen med hull och hår. I introduktionen framställs det som om Israel pekade på Torah och Talmud när de försvarade sin rätt till landet. Dessutom får de det att se ut som om alla judar lämnade Judeah i samband med den romerska invasionen (i texten kallad "fördrivning") och rivningen av templet. Detta skulle ju i så fall betyda att alla judiska familjer i Israel kommit dit Iunder 1900-talet(vilket är en ren och skär lögn, det har alltid bott åtminstone några hundra judar i området ända sedan den första av Abrahams ätt nått Kanaans land). Israels del av konflikten pekades dock ut flitigt och inte sällan en aning överdrivet i texten medan Hamas inte ens nämns, utan man säger att hundratals flyktingar bara plötsligt fått för sig att de skulle börja självmordsbomba Israeler i ren desperation. Jag tror alla som läser det här inlägget vet att det tvärtom var ytterst organiserat alltihop.
   För att återvända till det absurda påståendet (citat) "Judarna menar dels att de har fått rätten till landet av Gud, dels att de har varit bosatta i landet sedan urminnes tider." skulle jag bara vilja påpeka att det inte finns någon del av vare sig Torah, Talmud eller någon annan religiös judisk skrift som ger oss judar rätten att inrätta en judisk stat, åtminstone inte innan Messias kommer. Däremot finns det många delar som säger att man inte får det. Det finns till och med en egen förening för ortodoxa judar**(vilken jag fett skulle ha anslutit mig till om jag inte hade varit reformert) som gjort det till sin uppgift att utbilda människor om vad judendomens egentliga ställning till Israel är. Det är ju faktiskt hedniskt att inrätta en stat där, eller var som helst annars, om man identifierar den som judisk. För bildar man en judisk stat erkänner man att Messias har kommit, vilket gör den kristen.
   Faktum är att Israels idé om en judisk stat är anti-judisk(inte att förväxla med den rasisitiska anti-semitismen). Det handlar nämligen om det judiska folket, inte judendomen. Israels regering förtrycker alla religiösa institutioner och värderingar. Det är en uttalat ateistisk stat, så de som egentligen ger Gud-argumentet är inte judar, de är kristna zionister. Majoriteten av dessa är (självklart) amerikaner.
   Som ni kanske förstår stöder jag inte staten Israel, jag tycker inte ens att det har en rätt att existera. Ända lösningen som jag skulle finna tillfredställande skulle vara en enstatslösning, annars existerar ju ändå en judisk stat, styrd av rasister som utger sig för att stödja den internationella judenheten. Äckligt är vad det är!
   Jag hyser dock minst lika mycket agg mot Hamas, som till skillnad från den Israeiska staten inte ens vill dölja sin rasism, utan har med i sitt partiprogram att fördriva judarna ur Palestina/Israel för alltid. Jag tror inte att det kan bli fred i Israel/Palestina förrän man avsatt dessa äckliga, omänskliga och rentav onda regeringar och inrätta antingen ett mer fungerande parlamentariskt system med fokus på stablisering av läget, eller upprättandet av en gemensam arbetarstat, eftersom socialismen är en populär idé bland båda folken.

* http://expo.se/
** http://www.nkusa.org/

Ja, jag vet att min egen text är vinklad, men allting som inte är adjektiv är fakta, även om jag själv väljer vilken fakta jag vill lägga fram. Det är mer än man kan säga om "Judarna menar dels att de har fått rätten till landet av Gud". Vi är inte så pass korkade ; )

Skulle bara vilja påpeka att Obama, till skillnad från vad alla verkar tro, inte är helt svart. Han är nämligen mulatt. Att lansera honom som USA:s första svarta president är ungefär som om jag, ifall jag skulle bli Sveriges statsminister, skulle lanseras som Sveriges första latinamerikanska statsminister. Helt absurt, helt enkelt...

Tvivel förmörkar min annars så klara himmel... jag har ju länge funderat om jag ligger mer åt anarkist- eller kommunisthållet, men i vilket fall stött Vänsterpariet. Jag är inte lika säker längre... Vänsterpartiet må göra många bra grejer, och jag håller med dem i de flesta sakfrågor, men de är inte socialister. Jag har hela tiden vetat att man inte kunde begära att Sverige skulle ha ett kommunistiskt parti, men jag har vid närmre studium kommit fram till att vi inte ens har ett socialistiskt. Vänsterpartiet må slåss för socialistiska ideal, men deras ekonomiska politik är faktiskt socialfascistisk(vilket råkar vara vad deras utbrytargrupp KFML(r) brukade kalla S för). Men då kan man ju tänka "Jaha, och vad fan betyder det?". Jo, så här är det:
   Socialismen bygger ju på egalitarism precis som anarkismen, libertarianismen och till viss grad socialliberalismen. Egalitarism är enligt Wikipedia: "en politisk doktrin som menar att alla människor ska behandlas som likar från födseln". Detta stämmer inte överens med idén att man skulle utvidga makten hos en stat som bygger på representation, vars representativa karaktär i sig själv är diskutabel. Detta är den stat som i socialistisk terminologi heter "borgarstaten". Det hörs ju tydligt på namnet att den inte är socialistisk. En socialist vill i stället sträva mot upprättandet av "arbetarstaten" eller "proletariatets diktatur" som det heter i kommunistisk terminologi. Detta är en stat där folket styr, inte företagare, politiker och diverse andra "representanter".
   Var man går därifrån beror på vem man är. En marknads-socialist låter sedan den fria marknadens nycker samspela med arbetarstatens beslut, medan en råds-socialist låter det flyta på som förut, fast utan företagsägare, och i stället olika fackföreningar som tillsammans utgör företagens styrelser, medan en kommunist försöker göra sig av med även denna stat så fort som möjligt. SAP var marknads-socialister en gång i tiden, även om de nu är socialliberaler, medan Vp i princip alltid har varit socialfascister bortsett från en del av VPK-eran då de ibland gränsade till vanlig hederlig fascism.
   Med socialfascism menar jag en form av fascism där man försöker föra med lite socialistiska ideal i konceptet. Några exempel på detta är Sovjet, Kina och Kuba. Man måste dock minnas att förhållandet mellan fascism och socialism i en socialfascistisk gren kan variera väldigt mycket. Jag anser att Vp:s sociala politik är den mest anti-fascistiska i Sverige, dock är deras ekonomiska bland de mest fascistiska, även om de har goda avsikter. Sätt detta i kontrast till Sovjet och Kina, där socialismen övermannade fascismen endast i retoriken. Självklart hade de socialistiska drag. I Sovjet var ju läskunnigheten stor, och i Kina har arbetet för ökad jämställdhet länge varit högt prioriterat, men allt sådant är bara försök till att passera som socialister, medan Vp ju bara har glömt bort vad socialism innebar rent ekonomiskt i all den sociala kamp som självklart också är viktig och som är huvudanledningen till att jag stödjer dem.
   Jag vill inte framstå som en sekterist som klagar på alla andra på vänsterkanten och bara vill ha "my way or the highway". Jag stöder Vp i den parlamentariska grenen av politiken, vilken jag hyser stora förhoppningar för även om ingen av dem kan uppfyllas med den rådande synen på staten. Jag är bl.a. medlem i Ung Vänster av just denna anledning, jag vill ha en roll där jag senare kan påverka partiet, eftersom det är det enda parti som faktiskt vill vara socialistiskt. Det är det enda parti som inte tycker att Stalins tolkning är den enda rätta(Socialdemokraterna heter inte som de gör för att det är en riktig ideologi, utan för att idioterna tror att proletariatets diktatur är en riktig  diktatur och vill ta avständ från denna), och det enda ideologiska parti som vill legalisera piratkopiering och har motsatt sig FRA redan från början(med ideologisk vill jag utesluta ekologister och piratister). Med andra ord ville jag med denna text inte avskräcka er från att rösta på Vp, eftersom de ändå är det mest socialistiska parti vi har i Sverige, utan ville bara väcka tankar bland er andra vänsterpartister(och socialister et.c.), och kanske få en och annan socialdemokrat att inse att de på vissa sätt står till höger om Moddarna.

Jag har en känsla av att ni läsare gärna skulle vilja höra om något annat än teoretisk socialism, så om ni har något ämne som ni vill att jag ska ta upp på bloggen, antingen pga att ni tror att jag vet mer än er om det, eller bara för att ni vill höra min syn på saken, lämna gärna en kommentar. Det får ni givetvis göra annars också.

Tjenamors!
Idag har varit ännu en chill dag. Nu menar jag dock chill på riktigt. Jag har sett klart en film på spanskan och lyssnat på en typ 20-minuters föreläsning om folkhemmet.
   Filmen var fin. Svårt att beskriva vad som gjorde den bra, bortsett från känslan av att det skulle kunna hända här snart om vi inte aktar oss. "La lengua de las mariposas" heter den om ni vill se den. Den handlar om en pojke som börjar skolan samma år som spanska inbördeskriget börjar och vänskapen mellan honom och hans lärare(som för övrigt är republikan). Vad jag verkligen skulle vilja se skulle vara en film från inbördeskrigets Barcelona som för ett tag upplevde en sann anarkistisk/kommunistisk utopi. Det vore sevärt. En film som faktiskt finns däremot, som jag kanppt kan vänta tills den kommer till Sverige, är "Che", som handlar om Ernesto "Che" Guevara de la Serna's liv. Han var en i sanning hedervärd man. Han och Marx är väl mina största idoler antar jag.
   En lite äcklig grej om föreläsningen av det svenska folkhemmet var tvångssteriliseringen som tydligen var en del av det. Man tvångssteriliserade "oönskade samhällsgrupper" såsom brottslingar, sinnessjuka, promiskuösa, samer, romer och tattare. Detta verkar väldigt märkligt iom att det inte var särskilt långt efter andra världskrigets slut och nazisternas brott borde ha gjort ett stort intryck på hela världen. SAP verkade dock inte se sina egna brister. Så är ju tyvärr fallet idag med. Moddarna är dumma, men inte dem, oavsett hur lika de är.

Har äntligen fått ett datum (om än preliminärt) för vampyrrollspelet.... 22 November ftw!!!

Chiles fascistdiktator Augusto Pinochet klädde sig "fett schtek" med sin tids mått mätt. Han delade också "schtekarnas" vanligaste inställningar till jämlikhet och människovärde(ja, jag känner "schtekare", det är inte fördomar). Observera klockan och solglasögonen bl.a.

Hejsan!
Idag har det varit ännu en chill skoldag(jag har genomgått en muntlig examination i engelska, men det var inga problem).  Min historielärare kände dock för att sabba den här dagen genom att planera in en obligatorisk föreläsning på Stockholms universitet 18:00 - 19:30. Detta hade kunnat vara en god nyhet om det inte hade varit för att det handlade om idrottshistoria. Inte nog med det, det var dessutom svensk idrottshistoria... amerikansk, tysk, kubansk och sovjetisk idrottshistoria är ju faktiskt aningen relevant för den allmänna historien i egenskap av kraftmätning. Detta gäller inte svensk historia. Anledningen till att tvinga folk att gå på populärhistorielektioner är väldigt otydlig för mig. Man går historia för att det ska gå att lära sig av den och för att kunna dra paraleller genom tid och rum. Denna funktion fyller svensk idrottshistoria på intet sätt, den är bara nöjesläsning, sådant som man normalt sätt aldrig skulle komma på tanken att tvinga på någon.

Jag har pratat aningen mer med sammare än vanligt idag... jag märker att jag inte har särskilt bra koll på mina mentorsgruppskamrater. Det visar sig att jag kommer att läsa spanska med många av dem nästa månad. Detta får mig att fundera lite. Kan det vara så att jag borde sätta mig ner och prata med dem alla, att försöka inleda konversationer på deras premisser, att försöka bli en del av sammar-kollektivet som jag så länge avskärmat mig ifrån(inte för att det lade ner mycket energi på att försöka  få med mig).
   Detta kan låta självklart för andra sammare om ni läser detta, ni kanske tänker "varför har du inte gjort det tidigare?", men det är då jag har nytta av uttrycket som så fint använts om mig: Jag är en naturare som läser sam-programmet. Det är så det funkar. Få sammare orkar med att lyssna på mig, och det är få sammare som jag orkar lyssna på själv. Min politiska och filosofiska inriktning blir väldigt tråkig och alltför skol-liknande för att de ska hålla intresset uppe. På samma sätt blir prat om fester, sprit, kläder, sport och framför allt kändisar och skvaller alltför ytligt och fördummande för att jag ska lyckas undvika den känsla av illamående jag får av tanken att jag försöker lyssna på detta(min hjärna anser det vara under dess värdighet).
   Hur det än är med den saken känner jag att jag borde vara mer tillmötesgående mot dem... nåväl, det löser sig säkert av sig självt...

Ni som läste ursprungsbloggen kanske känner igen detta tema, men jag har än en gång blivit intresserad av två tjejer samtidigt. Till skillnad från förra gången är dessa två inte bästa vänner, men likväl är de goda vänner. Båda verkar intressanta på många sätt, men båda lever det klassiska sammar-livet, så jag tror i vilket fall inte att jag kommer få en chans att lägga in en stöt. Så oroa er inte gott folk, jag är på intet sätt upptagen, jag har bara skaffat mig ett nytt par ouppnåeliga mål. Man måste ju ha minst ett per område. Nu har jag två på relationsfronten. Roligt, roligt...
btw, vill ni ha mer detaljerad information får ni fråga mig enskilt.

Förresten skulle jag bara vilja säga att jag allvarligt talat äcklas av hur ovilliga folk är att lära sig. Hur många gånger man än förklarar i klassrummet hur kopplingen mellan kommunism och Sovjet är som mellan kristendom och korståg, så använder de följande lektion ordet kommunism som exempel på totalitära samhällsstrukturer. Ärligt talat, fred och konfliktare, jag kräks inombords. Jag menar allvar, jag är arg på er. Jag hade fått höra att det var sammarnas snillen som valde fred och konflikt. I detta fall skulle jag nog säga att det här är en av de dummaste klasser jag haft. Självklart finns det smartskaft i klassen, men de flesta är bara lärarens knähundar, och den jäveln är lika dum han. Han är väl bra på vissa sätt, men man kan faktiskt inte lära ut lögner i skolan, hur populära de än må vara. Om det här fortsätter kommer jag att låtsas tolka kristendom som en religion som predikar om massmord(korstågen) och demokrati vara ett system där man låtsas ha val och sedan tillsätter diktatorer(DDR). Om ni får använda ord helt fel utan att rättas får jag det med för fan! Kapitalistsvin!

När jag ändå är inne på kapitalistsvinen skulle jag vilja behandla ordet "schtek", vilket jag tycker tyder på moraliskt förfall. För de som inte vet är en schtek  person en som "ser rik ut". Det fanns i vår föräldrageneration ett annat uttryck för samma sorts människor. Det ordet var dock ett substantiv: Bracka. Den stora skillnaden är att schtek är positivt laddat, medan bracka är mycket negativt laddat, och det med rätta. Att stödja de som slösar pengar på ytligt krimskrams och och dyra drinkar gör dig nästan lika dekadent som den du kallar schtek. Att det dessutom ses som positivt tyder på att majoriteten av vår generation lider av denna enorma moraliska dekadens. Det kan aldrig vara bra att svin klädda i märkeskläder är bättre än änglar i trasor. Extremkapitalismen in absurdum, det är vad detta uttryck är ett symptom av. Jag tycker vi borde anamma våra föräldrars uttryck och sparka ut borgarbrackorna ur vår annars så lovande ungdomskultur, för då kanske vi kan få en modern 68-rörelse för att utmana de faschistiska tendenser som sprider sig över världen och som inte direkt missgynnas av vårt nuvarande förfall. Tvärtom är jag rädd att Sydamerikas fascistiska statskupper kan komma hit till Europa, om ej genom den förrädiska parlamentarismen.

Dagens, kamrater!
Idag har varit en chill dag, bortsett från fred och konlikt-lektionen, där jag förstörde min redan låga status genom ett "irriterande" uttalande. Jag hade nämligen fått nog av missanvändandet av ordet "kommunism". Det var inte när Vietnam kallades kommunistiskt, det var inte när USA sades bekämpa kommunismen, utan det var först när jämförelsen mellan den amerikanska kapitalismen och den sovjetiska kommunismen började.
   Läraren uttryckte sig så här: "I USA vill man ju gärna se sig som "the land of the free", frihetens land och man pratar mycket om individens frihet..." sedan raljerade han om hur skolan ser ut där, fram tills "kommunistiska" Sovjet lades fram: "till skillnad från kommunismen, där kollektivet värderades mycket högre än individens frihet, eller där ärligt talat, individuell frihet inte ens fanns.".
   Nu kan ni kanske förstå att jag blev rätt lack. Dessutom hade under tiden en lågmäld konversation förts mellan mig och en annan, där jag pekades ut för att stå för Sovjetiska ideal. Då räckte jag upp handen och sa: "Men nu måste man minnas skillnaden mellan teoretisk och praktiserad kommunism. Det som hände i Sovjet var ju knappast kommunism, just med tanke på friheten, för, för att citera Marx, "Under kommunismen är det den enskildes frihet som skall leda till allas vår frihet" vilket han satte i kontrast till kapitalismen. Det ni (en elev hade hakat på läraren och pratat om hur västvärlden hatar kommunismen) pratar om heter Bolshevism, fascism eller auktoritär socialism."
   Detta förargade hela klassen och jag tystades ner på grund av att jag "undvek från ämnet" genom att peka på den grundläggande felaktigheten i resonemanget. Säger man att det var den sovjetiska modellen förstår jag, men det hade inte någon ideologisk grund egentligen. Läraren svarade med att de kallade sig för kommunister varefter jag svarade med att då jag inte drar upp korståg som exempel på kristendom eller DDR som exempel på demokrati, verkar det inte riktigt rimligt att Bolshevism blir exemplet för kommunismen. Detta förvärrade bara stämningen och jag bestämde mig för att inte säga något mer den lektionen.

Jag tröstade mig med att gå hem och läsa ett par inlägg på en blogg av en väldigt påläst mutualist, vilket är en slags avfälling från anarkismen. Något som är väldigt intressant är hur ofta han citerar Marx, vilket självklart gläder mig. Här är bloggen om ni vill läsa den: http://mutualism.blogg.se/

Om ni vill ha ett exakt citat från manifestet i samma anda kommer här ett exakt citat: "I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling." Taget från stycket under hans uppradning av möjliga steg under proletariatets diktatur.

På tal om det, skulle jag bara vilja berätta om ett av "The Locos" uttryck i ett av sina låtar: "Dictadura electoral" vilket så väl uttrycker min syn på parlamentarismen. Det betyder direktöversatt ungefär "valbar diktatur". På spanska är formuleringen underbar! :P

Har just kommit hem efter en trevlig dag hemma hos en av mina bästa kompisar. Vi satt och skrev på en novell i typ fyra-fem timmar, och nu tror jag den är halvvägs färdig. Den ska vara ett bidrag till en tävling där man ska skriva en text med temat: "En skola för alla, problem och möjligheter". Eftersom denna vän råkade vara Andrén blev kontentan smått oseriös. Det var bland annat det som gjorde den så rolig att skriva. Att skriva något tillsammans med en god vän måste definitivt räknas till ett av de bästa sätten att umgås på. Värt att nämna är dock att den är oseriös på ett seriöst sätt. Jag kommer förmodligen lägga upp den här på bloggen när den är färdig.
   När vi bestämt oss för att ta en paus från skrivandet spelade vi spelet "Spore" ett tag. För de som inte redan vet, handlar det om att guida en art á la "intelligent design" från bakterie-stadie till intergalaktisk erövrar-ras. Det var väldigt kul. Vi kom väl till något slags stam-stadium...
   Nåväl, sen drog jag hem. Det var hur som helst en väldigt tilfredställande dag(snett Buzaglo-leende).

btw, Andrén kanske kommer vara med i nästa rollspel =D

Kom på att jag skulle lägga fram en liten grej jag går runt och funderar på och som alltid slår mig med häpnad när det återigen bevisas för mig.
    Den som inte är intresserad av att läsa mitt raljerande angående tjejer kan sluta läsa nu.
Ni andra är välkomna att fortsätta läsa.
   Det första är det att man i gymnasiet(åtminstone som sammare) alltid är omgiven av snygga tjejer. Självklart är inte alla snygga, men i alla klasser jag går i är majoriteten av tjejerna väldigt snygga. Jag skulle nog också vilja presentera några kategorier som jag omedvetet har skapat för att placera dem alla i grupper i mitt medvetande. Observera att de ofta kan överlappa varandra när de appliceras på riktiga människor

Söta: Här placeras alla med en flickaktig och oskuldsfull typ av skönhet

Heta: Här placeras de som har en kropp som gör det omöjligt för det manliga psyket att fungera medan det bevittnar den

Sexiga: Dessa har den motsatta utstrålningen de söta har. De är arketypen av en "bad/ naughty girl". Dock kan även styrka räcka för att placeras här.

Gudomliga: Av dessa finns det nästan en i varje klass. De kombinerar de bästa bitarna hos alla arketyper och har också i vissa fall mer av dem än de som personifierar arketyperna.

Man skulle utifrån detta kunna tro att jag brukar gå fram och stöta på de "gudomliga" som inte är upptagna. Så är dock inte fallet. Först och främst är det svårt att veta vilka som är lediga. Sedan är det intryck jag fått av de flesta att jag skulle bli den med överlägset mest teoretisk kunskap. Samtidigt är jag av samma anledning socialt inkompatibel med tjejer i min ålder och behöver ständigt förklara mina uttryck. Även utan den språkliga barriären skulle jag inte heller ha många samtalsämnen att komma med då jag i princip inte går på några fester. Även om jag nu skulle klara av att hålla igång en konversation är jag inte direkt i en sådan ställning att jag är intressant för vanliga sam-tjejer(nörden ber man om hjälp med läxan, inte om att komma in på en kopp kaffe). Därför har jag efter ett tiotal försök slutat försöka. Sammare brukar ju i vilket fall bli ihop via fester, inte skolan.
   Det finns givetvis undantag från det jag sagt angående sammarnas kunskaper, dessa är dock antingen upptagna eller "way out of my leage".

Om du är tjej(eller kille för den delen) och läser detta, och blev förolämpad eller nåt, skyll dig själv. Jag bad de som ville slippa raljerande att inte läsa detta inlägg.
   De som tog sitt ansvar och tänkte efter innan de fortsatte, var välkomna att kommentera.

Hej igen!
Jag har nu haft ännu en chill dag i skolan, bortsett från två saker: Jag hade redovisning i historia och muntlig examination i spanska. Båda verkade dock gå bra, så dagen var ändå rätt chill.
   Min mamma och pappa var båda borta under den här veckan. Pappa var i Argentina på en mässa för socialistiska nationalekonomer och mellanlandade i Atlanta under valdagen, och kom hem i onsdags. Mamma kommer hem från Washington idag. När jag kom hem idag låg det två tröjor på mitt tangentbord. De visade sig vara Obama T-shirts! Jag undrar om det bara var i brist på annat eller om han glömt bort att jag stöder Green Party.

Aja, hur som helst fick man höra den gamla vanliga visan idag: "Asså, om det där med kommunism ska funka måste det ju vara värsta super-ledaren, ju. Annars blir det korruption å sånt!". Ifall några känner sig förolämpade eftersom de inte förstår varför jag idiotförklarar denna människa, ber jag om ursäkt. Faktum kvarstår dock att det i den ideologi som heter kommunism inte finns möjlighet att inrätta ledare. Detta ses som ett kontrarevolutionärt brott.
   Det de flesta tänker på när man säger kommunism bör benämnas med det det heter, vilket är Bolshevism, Maoism och Kimilsungism, eller förenklat Socio-fascism. Denna räknas visserligen till socialismen, men ligger ungefär lika nära kommunismen som grisar är nära oss människor. Båda är däggdjur och vi är genetiskt mycket lika, men tar man bara och tittar på oss ser man omedelbart skillnaden.
   Till er som vet vad kommunism är men ändå tycker att jag är en naiv idiot, tänk på detta: Varför sträva åt något annat än det perfekta samhället?

Någon gång ska jag skriva helt politiskt dedikerade inlägg, men så länge kommer allt sånt här hamna i ordinarie inlägg.

God morgon, dag, middag, kväll eller natt beroende på när du väljer att läsa detta, käre läsare.
   Som vissa av er förmodligen redan vet har jag haft en blogg på msn spaces som nästan var kontinuerligt uppdaterad i början, men som sedan förföll till följd av min facination av facebook, det fula gränssnittet och framför allt min fullkomliga ofrömåga till organisation.
   Hur det nu än var med den saken, ska jag nu köra en blogg här på blogg.se för att se ifall det förbättrade gränssnittet och något slags större hopp om att skriva vettiga saker oftare kommer att få igång mitt bloggande.
   Om ni vill ha följetånghistorierna som fanns på den förra bloggen får ni be om det, jag tänker nämligen avsluta det arbetet rent sponant, eftersom jag anser att det finns en risk att det hämmar mitt bloggande som ju som sagt redan befinner sig i ett försvagat läge.
    Jag inser också att bruket av engelska kommer att vara skrattretande på en ".se" domän eftersom de ju är till för svenska grejer. Därför upphör jag med bruket att skriva mina bloggar på engelska. Jag kan dock inte garantera att detta blir permanent eftersom jag gärna tröttnar på det språk jag pratar och ni kan nog få vara beredda på experiment i även spanska. Detta är självklart inte planlagt, så ni kan inte räkna med det heller.
   Jag kan inte heller komma med löften om kontinuitet i mitt bloggande eftersom det skulle vara att ge avkall på mitt normala arbetsmönster. Ergo: Ibland tre gånger per dag, ibland en gång per månad. Jag har kopplat kommentarerna till min email, så ifall ni tycker att det var länge sen, eller ifall ni vill föreslå eller diskutera saker, är det bara att kommentera på något av inläggen.

Så, det var alltså formaliteterna. Jag tänker faktiskt börja tråkigt och beskriva min dag i korta drag: I skolan hände inte mycket, så låt oss kalla det en "chill dag"(från och med nu är det vår hemliga betydelse av uttrycket OK?). Efter att jag haft en chill dag i skolan gick jag hem och facebookade en del. Detta facebookande bestod mest i att läsa vad de kommunistiska grupper jag är med i där pratade om. Inte så himla häftigt. Trotskyister och Stalinister som grälade om vem som hade mest fel, som vanligt. Men mer om det där någon annan gång. Jag gick sedan till ett möte med Ung Vänster som tydligen blivit inställt utan att man meddelat mig. Att stå en halvtimma utomhus så här års kan göra en lite purken, så nu känner jag att jag måste häva ur mig "lite" politik.

Det har ju faktiskt varit val i landet i väster. Den demokratiske mulatten Obama vann över den republikanske vitingen McCain. Det är så folk verkar se det i USA.
   Det finns dock de som vill göra en djupare analys. Synd att dessa i princip alltid är extremt trångsinta åt ena eller andra hållet. Å ena sidan har vi de vanliga inte så lite faschistoida anti-demokraterna som ofta påkallar det amerikanska folkets vilja att behålla sitt land som det är, framför allt från "typer som Barrack Obama". Han hade ju tydligen varit vän med en "socialistisk terrorist" som ung. Jag hoppas att jag inte är den enda som finner det skrattretande att man ska döma någon som orimlig som presidentkandidat för att han som ung  hade en kompis som inte stödde "the american dream". Dessa människor verkar fasta i sin tro att den förändring Obama vill få till stånd är den samma som Stalins, och har vid flera tillfällen påstått att hans budgetplan är socialistisk, trots att den till mycket större utsträckning handlar om skatteavdrag än skattehöjningar och att dessa skattepengar med ytterst liten sannolikhet kommer att gå till bidrag eller kollektiva välfärdssystem.
   Samma linje verkar följas av de nordamerikanska socialisterna.För dessa handlar det dock om hopp. De har på något märkligt sätt fått för sig att Obama vill ha ett allmänt välfärds- och sjukvårdssytem och att han vill minska klassklyftor. Jag kan hålla med om att han på sin höjd är socialliberal, men jag kan också förstå att de som växt upp med neoliberalism kan ha svårt att se någon skillnad. Det han gör handlar ju nämligen inte om något allmänt sjukvårdsystem och ännu mindre om något välfärdssystem eftersom det enda han egentligen gör är att subventionera sjukvårdsförsäkringar, vilket ändå gör att man måste köpa dem av privata företag med särsklida personer anställda för att utnyttja kontraktet till patientens nackdel. Vad gäller klassklyftorna gör den politik han för nu att skillnaderna inte eskalerar på samma sätt längre, men detta är på intet sätt socialistiskt, eftersom det handlar om populism och köpkraft, inte en egentlig klassmedvetenhet.
Då kan man fråga sig "men var då valet mellan neoliberaler och vanliga liberaler?". Tyvärr är svaret nästan ja. Ungefär lika mycket som i Sverige, fast här är det mellan vanliga liberaler och socialliberaler. Men precis som Sverige har det ständigt lika nertryckta men kaxiga Vänsterpariet har USA "Green Party". Det är viktigt att inte göra misstaget som en vän till mig i Ung Vänster gjorde och platsa dem som ett grönt parti. Det är väl ungefär en tredjedel av deras partiprogram som fokuserar på miljön. Viktigare är dock rättvisa, jämlikhet, jämställdhet och föreningsfrihet, rättigheter där vår storebror i väst ligger långt efter oss(vilket på intet sätt betyder att vi är klara). De är i princip som SAP förr i tiden.
   Med allt detta sagt, skulle jag bara vilja säga att jag inte tror att rösten för Obama gav en förändring, utan snarare förhindrade en förändring till det sämre. Hans protektionistiska politik kommer att betyda svält i många U-länder, så tro inte för ett ögonblick att det är i mängden döda jag röknar, utan jag räknar snarare det politiska klimatets utveckling. Det krävs att någon slutar kriga för att alla ska stanna upp och tänka "vad fan är det här för land vi lever i?". Kanske kommer jag fortfarande leva när USA är demokratiskt nog för att stödja sina fackföreningar. Innan dess anser inte jag att det kan räknas som en demokrati, eftersom deras lagar kring fackföreningar är ett brott mot FN:s deklaration för mänskliga rättigheter.

Sammanfattning: Obama vs McCain = fantastiskt resultat.
Obama vs alla =fruktansvärt resultat

En dag skall demokratin komma till USA. Om vi har tur blir det innan nästa kris(vilken de inte kommer fixa).

Nåväl, hoppas ni fann inlägget intressant. Kommentera gärna.