Hebreiska och socialism(nej ingen konspiration just nu)
Halloj i stugorna!
Igår kväll började jag känna mig bättre, inte mindre dåligt, utan bättre. Samma kväll fick jag farsans gamla förberedelseböcker för Bar Mitzwa. De berättar typ hur man uttalar de hebreiska bokstäverna och lär ut ett par ord. Ett stort plus är att den är på spanska, eftersom man då kommer in i det rätta tänket/uttalet. Ni som läser nu kanske tänker "WTF? hur skulle spanska (ett indoeuropeiskt språk) få in dig i rätta tänket, eller ännu konstigare, uttalet till hebreiska (ett semitiskt språk)?", vilket inte är helt fel tänkt. Fast i modern hebreiska är det fel tänkt ^^ Jag tror den korta versionen blir konstig, så jag kör ett mellanting mellan den långa och den korta historien om varför spanska hjälper en när man ska lära sig hebreiska:
(skiter ni fullständigt i judisk historia kan ni hoppa ner till nästa stycke) För att hitta grunden måste man ta en titt redan på den tragiska dag då romarna plundrade och förstörde Salomos tempel och drev ut majoriteten av det judiska folket i olika delar av det romerska riket, allt som ett straff för deras monoteism. Från och med denna dag (70 e.kr.) delade judar sinsemellan upp varandra i diaspora och icke-diaspora. Diaspora delades senare upp i två(numera tre) grupper beroende på vilken del av världen deras familjer bosatt sig i. Med tiden blev dessa självklart egna etniciteter inom den judiska etniciteten då det blir fysiskt omöjligt att hela tiden upprätthålla lagen om att bara gifta sig med judar (inte ens det räckte alltid iom att kristendom officielt anses vara en judisk sekt). De som härstammar från Central- och Östeuropa samt Ryssland kallas för Ashkenazi, de som härstammar från Spanien och Nordafrika kallas för Sefardim och nu på senare tid har man även gett namn åt de som härstammar från Asien och Mellanöstern: Mizrahim. Mizrahim var dock inte erkända som en egen etinisk grupp av andra judar 1947, då staten Israel utropades. Man var tvungen att välja en diaspora-dialekt, eftersom de flesta judar var inflyttade och man ansåg att det skulle vara okänsligt att bara låta majoriteten tvinga undan resten. Man gick igenom gruppernas historia och statens ambitioner. Sefarderna kom till Arabien under dess storhetstid och utförde och översatte många vetenskapliga och religiösa texter (de var bl.a. huvudansvariga för bevarandet och översättningarna av de stora grekiska filosofernas verk). När denna storhetstid slutade flyttade de vidare till Spanien. Där fick de inte stanna länge. År 1492 blev det olagligt att följa den judiska religionen i Spanien. Alla religiösa judar flyttade medan de andra antingen döpte sig till troende kristna eller bara döpte sig i ett slugiltigt beseglande av sin ateism. Konvertiterna kallades Marraner(Marranos), vilket på spanska betyder svin. De var dock de första judar att bli adlade. Som marraner blev sefarderna de första att landstiga både på Kuba och i Brasilien och spridare av judisk filosofi i Europa. Efter detta hände inte mycket med sefarderna bortsett från det faktum att de alltid befann sig i societetens högre skikt (överlag, självklart finns det sefardiska arbetare).
Annat var det med Ashkenazi. De var de första att bilda sina egna getton i ett försök att hålla sig fria från kristen påverkan och allmänt ogudaktigt beteende. De var som alla andra judar under medeltiden det enda folk med så gott som hundraprocentig alfabetism tack vare Bar Mitzwans krav på läskunnighet och den kommunalt betalda skolan. Men där sefarderna hade studier av Torah(huvudboken) och vetenskap hade ashkenazerna studier av Tanahk(böckerna bakom GT) och Kabbalah(den mystiska traditionen). Men, för att nu inte klanka ner på ashkenazerna, måste man självklart ta med det faktum att de var skaparna bakom en av de mest kända delarna av judisk religiös tradition: Kabbalah. Under senare år(1900-talet framåt) har Ashkenazi dock tagit över Sefardims roll. Eftersom askenazerna var de som var mest instängda i religionen var det självklart de som fann flest av de djupa insikterna kring denna, medan sefardernas resande mellan olika vetenskapliga centrum nådde de djupaste insikterna i de områden som var populära där de bodde(huvudsakligen filosofi, fysik, kemi och matematik). Det som dock gjorde att sefarderna blev Israels favoriter var framför allt två saker: De var de som hade flest ateistiska judar. Israel var ju en ateistisk stat och ville ha sina medborgare tillräckligt omoraliska för att kunna föra ett expansionskrig. iom att ashkenazerna ofta var religiösa hade de stor respekt för regeln att brott mot sjätte budordet(inte döda) endast får ske i självförsvar. Detta var inte den jude vars språk de vill skulle vara deras symbol. Den andra anledningen, som är bra mycket mer pragmatisk, var den vitt spridda teorin att den trettonde stammen skulle vara de östeuropiskaoch ryska judarnas förfäder (den trettonde stammen var ett rike av slaviska konvertiter). Om detta skulle vara sant skulle majoriteten av de israeliska ashkenazerna inte vara etniska judar, vilket enligt israelisk lag inte gjorde dem till lagliga medborgare.
Alltså valdes den sefardiska brytningen till att bli det officiella israeliska uttalet. Efter drygt 61 år av Sefardim som det dominerande uttalet existerar knappt ashkenazernas uttal längre utom bland de riktigt gamla. Då alla ljud i sefardisk hebreiska finns i spanska är alltså spanska en bra övning inför läsande med rätt uttal av hebreiska.
Ni som sket i texten, ja, jag skrev så långt bara för att jag älskar judisk historia. Typ hälften var mer förvirrande än förklarande om man inte hade tänkt sig att läsa en analys kring israelisk historiesyn.
Jag har kommit fram till en punkt då jag bestämt vill ta avstånd från majoriteten av den pseudo-socialistiska vänsterrörelsen och starta ett eget parti! Jag döper det till Sveriges Frihetliga Socialistiska part (SFSp). Detta kan självklart ändras om andra partimedlemmar föredrar ett annat namn. Partistrukturen ska vara platt. Ansiktet utåt (AKA partiledaren) ska röstas kring varje månad för att man ska vara säker på att han/hon verkligen har partiets förtroende och att bäst "man" alltid är i tjänst. Vi ska kämpa för klassiska socialistiska ideal, inte pseudo-socialistiska som att öka tullar, subventionera mera och att hindra globaliseringen. Detta är kontraproduktivt för sanna socialister. Vi ska vara parlamentariska socialister i stället för parlamentariska socialliberaler, arbeta mot abetarstaten i stället för att förbättra borgarstaten. Vi ska på intet sätt vara revolutionärer, vi ska bara hjälpa folk att behålla och utvidga sina rättigheter. Jag hoppas inte på att vinna, jag vill bara bilda det parti jag skulle velat rösta på. Jag känner åtminstone en person som kanske stödjer mig, men jag tänker försöka detta hur som helst, skapa facebook-grupp arbeta fram ett program osv, men jag kan ju inte bestämma något utan partimedlemmar, så var snälla och hör av er till folk ni tror skulle kunna vara intresserade ; )
Jag har inte gjort någonting idag btw....
Igår kväll började jag känna mig bättre, inte mindre dåligt, utan bättre. Samma kväll fick jag farsans gamla förberedelseböcker för Bar Mitzwa. De berättar typ hur man uttalar de hebreiska bokstäverna och lär ut ett par ord. Ett stort plus är att den är på spanska, eftersom man då kommer in i det rätta tänket/uttalet. Ni som läser nu kanske tänker "WTF? hur skulle spanska (ett indoeuropeiskt språk) få in dig i rätta tänket, eller ännu konstigare, uttalet till hebreiska (ett semitiskt språk)?", vilket inte är helt fel tänkt. Fast i modern hebreiska är det fel tänkt ^^ Jag tror den korta versionen blir konstig, så jag kör ett mellanting mellan den långa och den korta historien om varför spanska hjälper en när man ska lära sig hebreiska:
(skiter ni fullständigt i judisk historia kan ni hoppa ner till nästa stycke) För att hitta grunden måste man ta en titt redan på den tragiska dag då romarna plundrade och förstörde Salomos tempel och drev ut majoriteten av det judiska folket i olika delar av det romerska riket, allt som ett straff för deras monoteism. Från och med denna dag (70 e.kr.) delade judar sinsemellan upp varandra i diaspora och icke-diaspora. Diaspora delades senare upp i två(numera tre) grupper beroende på vilken del av världen deras familjer bosatt sig i. Med tiden blev dessa självklart egna etniciteter inom den judiska etniciteten då det blir fysiskt omöjligt att hela tiden upprätthålla lagen om att bara gifta sig med judar (inte ens det räckte alltid iom att kristendom officielt anses vara en judisk sekt). De som härstammar från Central- och Östeuropa samt Ryssland kallas för Ashkenazi, de som härstammar från Spanien och Nordafrika kallas för Sefardim och nu på senare tid har man även gett namn åt de som härstammar från Asien och Mellanöstern: Mizrahim. Mizrahim var dock inte erkända som en egen etinisk grupp av andra judar 1947, då staten Israel utropades. Man var tvungen att välja en diaspora-dialekt, eftersom de flesta judar var inflyttade och man ansåg att det skulle vara okänsligt att bara låta majoriteten tvinga undan resten. Man gick igenom gruppernas historia och statens ambitioner. Sefarderna kom till Arabien under dess storhetstid och utförde och översatte många vetenskapliga och religiösa texter (de var bl.a. huvudansvariga för bevarandet och översättningarna av de stora grekiska filosofernas verk). När denna storhetstid slutade flyttade de vidare till Spanien. Där fick de inte stanna länge. År 1492 blev det olagligt att följa den judiska religionen i Spanien. Alla religiösa judar flyttade medan de andra antingen döpte sig till troende kristna eller bara döpte sig i ett slugiltigt beseglande av sin ateism. Konvertiterna kallades Marraner(Marranos), vilket på spanska betyder svin. De var dock de första judar att bli adlade. Som marraner blev sefarderna de första att landstiga både på Kuba och i Brasilien och spridare av judisk filosofi i Europa. Efter detta hände inte mycket med sefarderna bortsett från det faktum att de alltid befann sig i societetens högre skikt (överlag, självklart finns det sefardiska arbetare).
Annat var det med Ashkenazi. De var de första att bilda sina egna getton i ett försök att hålla sig fria från kristen påverkan och allmänt ogudaktigt beteende. De var som alla andra judar under medeltiden det enda folk med så gott som hundraprocentig alfabetism tack vare Bar Mitzwans krav på läskunnighet och den kommunalt betalda skolan. Men där sefarderna hade studier av Torah(huvudboken) och vetenskap hade ashkenazerna studier av Tanahk(böckerna bakom GT) och Kabbalah(den mystiska traditionen). Men, för att nu inte klanka ner på ashkenazerna, måste man självklart ta med det faktum att de var skaparna bakom en av de mest kända delarna av judisk religiös tradition: Kabbalah. Under senare år(1900-talet framåt) har Ashkenazi dock tagit över Sefardims roll. Eftersom askenazerna var de som var mest instängda i religionen var det självklart de som fann flest av de djupa insikterna kring denna, medan sefardernas resande mellan olika vetenskapliga centrum nådde de djupaste insikterna i de områden som var populära där de bodde(huvudsakligen filosofi, fysik, kemi och matematik). Det som dock gjorde att sefarderna blev Israels favoriter var framför allt två saker: De var de som hade flest ateistiska judar. Israel var ju en ateistisk stat och ville ha sina medborgare tillräckligt omoraliska för att kunna föra ett expansionskrig. iom att ashkenazerna ofta var religiösa hade de stor respekt för regeln att brott mot sjätte budordet(inte döda) endast får ske i självförsvar. Detta var inte den jude vars språk de vill skulle vara deras symbol. Den andra anledningen, som är bra mycket mer pragmatisk, var den vitt spridda teorin att den trettonde stammen skulle vara de östeuropiskaoch ryska judarnas förfäder (den trettonde stammen var ett rike av slaviska konvertiter). Om detta skulle vara sant skulle majoriteten av de israeliska ashkenazerna inte vara etniska judar, vilket enligt israelisk lag inte gjorde dem till lagliga medborgare.
Alltså valdes den sefardiska brytningen till att bli det officiella israeliska uttalet. Efter drygt 61 år av Sefardim som det dominerande uttalet existerar knappt ashkenazernas uttal längre utom bland de riktigt gamla. Då alla ljud i sefardisk hebreiska finns i spanska är alltså spanska en bra övning inför läsande med rätt uttal av hebreiska.
Ni som sket i texten, ja, jag skrev så långt bara för att jag älskar judisk historia. Typ hälften var mer förvirrande än förklarande om man inte hade tänkt sig att läsa en analys kring israelisk historiesyn.
Jag har kommit fram till en punkt då jag bestämt vill ta avstånd från majoriteten av den pseudo-socialistiska vänsterrörelsen och starta ett eget parti! Jag döper det till Sveriges Frihetliga Socialistiska part (SFSp). Detta kan självklart ändras om andra partimedlemmar föredrar ett annat namn. Partistrukturen ska vara platt. Ansiktet utåt (AKA partiledaren) ska röstas kring varje månad för att man ska vara säker på att han/hon verkligen har partiets förtroende och att bäst "man" alltid är i tjänst. Vi ska kämpa för klassiska socialistiska ideal, inte pseudo-socialistiska som att öka tullar, subventionera mera och att hindra globaliseringen. Detta är kontraproduktivt för sanna socialister. Vi ska vara parlamentariska socialister i stället för parlamentariska socialliberaler, arbeta mot abetarstaten i stället för att förbättra borgarstaten. Vi ska på intet sätt vara revolutionärer, vi ska bara hjälpa folk att behålla och utvidga sina rättigheter. Jag hoppas inte på att vinna, jag vill bara bilda det parti jag skulle velat rösta på. Jag känner åtminstone en person som kanske stödjer mig, men jag tänker försöka detta hur som helst, skapa facebook-grupp arbeta fram ett program osv, men jag kan ju inte bestämma något utan partimedlemmar, så var snälla och hör av er till folk ni tror skulle kunna vara intresserade ; )
Jag har inte gjort någonting idag btw....
Kommentarer
Trackback
