Svar på tal
Efter talet fick jag in lite respons i skriftlig form från klasskamraterna. Här läggs de upp (till mitt försvar var jag trött och ledsen vid tillfället för talet) :
+
* Skönaste rösten *3
* Bra att du skrev på tavlan *3
* Bra att du utnyttjar ditt space, vandrar runt et.c..
* Bra kroppspråk
* Säkert framträdande
* Inget papper
- Du kan vad du pratar om
* Jag ser numera kommunismen på ett annat sätt, bra!
* Lärde mig en hel del
* Behagligt tempo *2
* Bra att du valt ett ämne som berör dig.
* Bra med stödord på tavlan för oss som lyssnar
* Du tar upp viktiga scenarium
* Bra upplägg
* Bra inledning *4
* Bra med citat! *3
* Bra att du förklarar olika begrepp.
* Lugnt tempo *3
* Brinner för ämnet *3
* Mycket information
- påläst *2
* Lugn röst
* Bra med frågor
* Bra att du kunde svara på frågan
_
* Du kunde ha sökt mer ögonkontakt med publiken
* Försök att inte stå med ryggen till publiken när du skriver/suddar
* Inte tala mot tavlan *4
* Tala högre *2
* Prata starkare
* Prata tydligare *2
* För mycket information, blev lite för mycket
* Prata med ett mer varierat tonläge för att fånga oss lyssnare
* Kunde läsa boken saktare
* Ibland kunde det bli lite rörigt *2
* Lite otrevlig när du svarade på frågan
Bara för att klargöra dök det upp en fråga i slutet. Anledningen till att jag kan ha låtit en aning otrevlig är att frågan löd "men kommunismen tycker ju att staten ska äga alla företag och styra hela ekonomin, hur ska det funka?". Läs igenom mina anteckningar så kanske ni förstår att jag blev en aning arg då han tycks ha ignorerat det jag sagt fullständigt. På tavlan hade det ett par minuter tidigare stått "
Avkaffande av:
Privat ägande
Staten
Organiserad religion
"
Det folk tycks ha reagerat på var att jag började svaret med "Tja, för det första tycks du inte ha lyssnat särskilt noggrant på vad jag har sagt, särskilt då en av mina huvudpunkter innebar den omedelbara motsatsen till vad du just sa, och för det andra..." sedan följde en förenklad förklaring av på vilket sätt produktionsförmågan ökar i ett kommunistiskt samhälle jämfört med ett kapitalistiskt.(självklart med orden "enligt kommunisterna" efter varje mening)
+
* Skönaste rösten *3
* Bra att du skrev på tavlan *3
* Bra att du utnyttjar ditt space, vandrar runt et.c..
* Bra kroppspråk
* Säkert framträdande
* Inget papper
- Du kan vad du pratar om
* Jag ser numera kommunismen på ett annat sätt, bra!
* Lärde mig en hel del
* Behagligt tempo *2
* Bra att du valt ett ämne som berör dig.
* Bra med stödord på tavlan för oss som lyssnar
* Du tar upp viktiga scenarium
* Bra upplägg
* Bra inledning *4
* Bra med citat! *3
* Bra att du förklarar olika begrepp.
* Lugnt tempo *3
* Brinner för ämnet *3
* Mycket information
- påläst *2
* Lugn röst
* Bra med frågor
* Bra att du kunde svara på frågan
_
* Du kunde ha sökt mer ögonkontakt med publiken
* Försök att inte stå med ryggen till publiken när du skriver/suddar
* Inte tala mot tavlan *4
* Tala högre *2
* Prata starkare
* Prata tydligare *2
* För mycket information, blev lite för mycket
* Prata med ett mer varierat tonläge för att fånga oss lyssnare
* Kunde läsa boken saktare
* Ibland kunde det bli lite rörigt *2
* Lite otrevlig när du svarade på frågan
Bara för att klargöra dök det upp en fråga i slutet. Anledningen till att jag kan ha låtit en aning otrevlig är att frågan löd "men kommunismen tycker ju att staten ska äga alla företag och styra hela ekonomin, hur ska det funka?". Läs igenom mina anteckningar så kanske ni förstår att jag blev en aning arg då han tycks ha ignorerat det jag sagt fullständigt. På tavlan hade det ett par minuter tidigare stått "
Avkaffande av:
Privat ägande
Staten
Organiserad religion
"
Det folk tycks ha reagerat på var att jag började svaret med "Tja, för det första tycks du inte ha lyssnat särskilt noggrant på vad jag har sagt, särskilt då en av mina huvudpunkter innebar den omedelbara motsatsen till vad du just sa, och för det andra..." sedan följde en förenklad förklaring av på vilket sätt produktionsförmågan ökar i ett kommunistiskt samhälle jämfört med ett kapitalistiskt.(självklart med orden "enligt kommunisterna" efter varje mening)
Tal
Jag ska hålla tal om kommunismen på måndag. Vi har fått i uppgift att hålla informerande tal. Alltså har jag förberett en objektiv presentation av ämnet. Läraren har skummat igenom anteckningarna för att vi båda ska vara säkra på att det inte är agitatoriskt och fullständigt sanningsenligt.
Här publicerar jag mina anteckningar. Om ni går i min retorikgrupp är det ert eget fel att ni läser det i förväg.
---------------------------------------------------
Kommunism
En gren inom socialismen som förespråkar ett längre steg än den ”vanliga” socialismen. Då socialismen egentligen endast betyder kollektivt ägande av produktionsmedlen innebär kommunismen steget som man ska uppnå efter detta.
Kommunismens föregångare går att skönja i såväl judisk filosofisk litteratur, som grekisk filosofi, som i gamla och framför allt i nya testamentet. Första steget mot att göra det till ett politiskt ställningstagande gjordes däremot i början av 1800-talet av de s.k. ”utopiska socialisterna”, en grupp filosofer med mycket spridda utgångspunkter, men som alla hade drömmar om ett samhälle där inga ledare finns och där ägandet är ytterst begränsat eller obefintligt.
Som vi har hört förut i Axels tal skrev Karl Marx och Friedrich Engels kommunistiska manifestet 1848. Karl Marx räknas som grundaren av den vetenskapliga socialismen och den moderna kommunistiska rörelsen. (Man skulle kunna säga att i kommunistiska diskussioner, är Marx ord lag.)
Enligt Marx innebär kommunismen tre saker (här i den ordning efter vilken de prioriteras):
Avskaffande av privat ägande: avskaffande av det privata ägandet och det monetära systemet
Avskaffande av staten: efter socialismen uppnåtts anses folket ha uppnått ”proletariatets diktatur”, mer om det senare.
Avskaffande av organiserad religion: kyrkans upplösande. Inga ledare ska finnas någonstans. Ej heller inom religionen.
Några begrepp som är bra att reda ut för att bättre förstå hur man resonerar som kommunistisk filosof, ekonom eller politiker:
Klasser:
Enligt kommunismen består samhället av två huvudklasser och enligt klassisk kommunism två underklasser. Dessa splittrar oss mer än nationer och gränser. Det är detta som kallas för den socialistiska internationalismen. De två viktigaste klasserna är bourgeoisien, inom vanlig socialism kallad borgarklassen och proletariatet, inom vanlig socialism kallad arbetarklassen. Dessa två sägs vara uppdelade p.g.a. deras olika roller i produktionen och ackumulationen av kapital och tjänster. Bourgeoisien anses äga produktionsmedlen, vilket förenklat innebär arbetsplatsen och de verktyg man använder i sitt arbete. Proletariatet anses dock inte äga något mer än sitt eget arbete, vilket de måste sälja till ett oerhört underpris.
(De två underklasserna är det akademiska mellanskiktet, vilka förutspås ställa sig på olika sidor i den kommande revolutionen och trasproletariatet, de som inte ens kan sälja sitt eget arbete, för att de är arbetslösa, sjuka eller gamla. Dessa anses inte vara lika viktiga i historieförloppet, därför är de endast underklasser.)
Historiematerialism:
Föreställningen om att all hittills varande historia är en effekt av kampen mellan klasser. Ett exempel på detta är att t.ex. se den franska revolutionen som en effekt av ett långvarigt förtryck av bönderna och i viss mån borgarståndet. En längre period av missväxt och höga skatter ledde då till att ögonen öppnades för borgarna och de sökte en orsak till skillnaden i levnadsstandard mellan dem och adelsmännen. I o m att all mark ägdes av kungen antingen direkt eller indirekt genom adelsmännen kunde borgerskapet se en fiende i dessa två grupper och krävde då ett avskaffande av dessa. Revolutionen skulle kräva någon som kunde stå vid fronten, alltså bestämde de sig för att få med sig bönderna med löften om bättre levnadsvillkor och rätten att själva äga mark och egendom. P.g.a. synen på borgarklassen som huvudaktör i revolutionen och att det var deras ideal som blev ledstjärna för denna, kallas den i materialistisk terminologi för ”den borgerliga revolutionen”.
Proletariatets diktatur:
Är ett väldigt missuppfattat marxistiskt begrepp. Marx sätter det i kontrast till ”kapitalets diktatur” under vilken han anser att vi lyder. Det är den övergångsperiod som han förutspår kommer att finnas mellan kapitalismen och kommunismen. Under detta tillstånd kommer proletariatet att regera över bourgeoisien istället för tvärtom. Det är under denna tid som klassernas gradvisa upplösande genom diktaturens avskaffande av egendom och med tiden sitt eget upplösande till följd av dess avslutade funktion sker. Till skillnad från vad många tror, är det något Marx tror kommer att hända, inte något han propagerar för.
(Enda gången han propagerade för det var när det sattes i kontrast till ett omedelbart upplösande av alla institutioner, vilket Michail Bakunin förespråkade, vilket han ansåg var väldigt naivt. Det är också värt att nämna att proletariatet är en hel klass, och därför omöjligt kan innebära en ensam person, och att den inte ses som en slutstation på något sätt över huvud taget.)
FRÅGOR?
-----------------------------------------
Det som är i parentes är sådant som jag är osäker på om jag ska skippa eller korta ner.
Hur som haver, ha det gött. Jag ska gå och dö på mattelektionen nu...
Här publicerar jag mina anteckningar. Om ni går i min retorikgrupp är det ert eget fel att ni läser det i förväg.
---------------------------------------------------
Kommunism
En gren inom socialismen som förespråkar ett längre steg än den ”vanliga” socialismen. Då socialismen egentligen endast betyder kollektivt ägande av produktionsmedlen innebär kommunismen steget som man ska uppnå efter detta.
Kommunismens föregångare går att skönja i såväl judisk filosofisk litteratur, som grekisk filosofi, som i gamla och framför allt i nya testamentet. Första steget mot att göra det till ett politiskt ställningstagande gjordes däremot i början av 1800-talet av de s.k. ”utopiska socialisterna”, en grupp filosofer med mycket spridda utgångspunkter, men som alla hade drömmar om ett samhälle där inga ledare finns och där ägandet är ytterst begränsat eller obefintligt.
Som vi har hört förut i Axels tal skrev Karl Marx och Friedrich Engels kommunistiska manifestet 1848. Karl Marx räknas som grundaren av den vetenskapliga socialismen och den moderna kommunistiska rörelsen. (Man skulle kunna säga att i kommunistiska diskussioner, är Marx ord lag.)
Enligt Marx innebär kommunismen tre saker (här i den ordning efter vilken de prioriteras):
Avskaffande av privat ägande: avskaffande av det privata ägandet och det monetära systemet
Avskaffande av staten: efter socialismen uppnåtts anses folket ha uppnått ”proletariatets diktatur”, mer om det senare.
Avskaffande av organiserad religion: kyrkans upplösande. Inga ledare ska finnas någonstans. Ej heller inom religionen.
Några begrepp som är bra att reda ut för att bättre förstå hur man resonerar som kommunistisk filosof, ekonom eller politiker:
Klasser:
Enligt kommunismen består samhället av två huvudklasser och enligt klassisk kommunism två underklasser. Dessa splittrar oss mer än nationer och gränser. Det är detta som kallas för den socialistiska internationalismen. De två viktigaste klasserna är bourgeoisien, inom vanlig socialism kallad borgarklassen och proletariatet, inom vanlig socialism kallad arbetarklassen. Dessa två sägs vara uppdelade p.g.a. deras olika roller i produktionen och ackumulationen av kapital och tjänster. Bourgeoisien anses äga produktionsmedlen, vilket förenklat innebär arbetsplatsen och de verktyg man använder i sitt arbete. Proletariatet anses dock inte äga något mer än sitt eget arbete, vilket de måste sälja till ett oerhört underpris.
(De två underklasserna är det akademiska mellanskiktet, vilka förutspås ställa sig på olika sidor i den kommande revolutionen och trasproletariatet, de som inte ens kan sälja sitt eget arbete, för att de är arbetslösa, sjuka eller gamla. Dessa anses inte vara lika viktiga i historieförloppet, därför är de endast underklasser.)
Historiematerialism:
Föreställningen om att all hittills varande historia är en effekt av kampen mellan klasser. Ett exempel på detta är att t.ex. se den franska revolutionen som en effekt av ett långvarigt förtryck av bönderna och i viss mån borgarståndet. En längre period av missväxt och höga skatter ledde då till att ögonen öppnades för borgarna och de sökte en orsak till skillnaden i levnadsstandard mellan dem och adelsmännen. I o m att all mark ägdes av kungen antingen direkt eller indirekt genom adelsmännen kunde borgerskapet se en fiende i dessa två grupper och krävde då ett avskaffande av dessa. Revolutionen skulle kräva någon som kunde stå vid fronten, alltså bestämde de sig för att få med sig bönderna med löften om bättre levnadsvillkor och rätten att själva äga mark och egendom. P.g.a. synen på borgarklassen som huvudaktör i revolutionen och att det var deras ideal som blev ledstjärna för denna, kallas den i materialistisk terminologi för ”den borgerliga revolutionen”.
Proletariatets diktatur:
Är ett väldigt missuppfattat marxistiskt begrepp. Marx sätter det i kontrast till ”kapitalets diktatur” under vilken han anser att vi lyder. Det är den övergångsperiod som han förutspår kommer att finnas mellan kapitalismen och kommunismen. Under detta tillstånd kommer proletariatet att regera över bourgeoisien istället för tvärtom. Det är under denna tid som klassernas gradvisa upplösande genom diktaturens avskaffande av egendom och med tiden sitt eget upplösande till följd av dess avslutade funktion sker. Till skillnad från vad många tror, är det något Marx tror kommer att hända, inte något han propagerar för.
(Enda gången han propagerade för det var när det sattes i kontrast till ett omedelbart upplösande av alla institutioner, vilket Michail Bakunin förespråkade, vilket han ansåg var väldigt naivt. Det är också värt att nämna att proletariatet är en hel klass, och därför omöjligt kan innebära en ensam person, och att den inte ses som en slutstation på något sätt över huvud taget.)
FRÅGOR?
-----------------------------------------
Det som är i parentes är sådant som jag är osäker på om jag ska skippa eller korta ner.
Hur som haver, ha det gött. Jag ska gå och dö på mattelektionen nu...
