Mår piss
Har inte suttit vid datorn förrän 20.00 idag... så dåligt mår jag... varför blir jag alltid sjuk på loven? : (
Skulle vilja tipsa alla som inte redan gjort det att lyssna på Hoola Bandoola band och Nationalteatern.
Några musiktips från en tid då folk var klokare:
Nej, följande är inte en rip-off på Ebba Gröns låt "staten och kapitalet", det är tvärtom. Här är Blå Tåget:
Den här är däremot deras egen:
Sådär ja, nu har jag spammat klart ^ ^
Ha ett trevligt lov!
Skulle vilja tipsa alla som inte redan gjort det att lyssna på Hoola Bandoola band och Nationalteatern.
Några musiktips från en tid då folk var klokare:
Nej, följande är inte en rip-off på Ebba Gröns låt "staten och kapitalet", det är tvärtom. Här är Blå Tåget:
Den här är däremot deras egen:
Sådär ja, nu har jag spammat klart ^ ^
Ha ett trevligt lov!
Den Davidistiska historiesynen
Jag har blivit ombedd att utveckla min teori. Jag kan dock fortfarande inte säga att den kan förklaras här, bl.a. för att jag är mer flexibel och vältalig muntligt. Dessutom tänker jag bättre med någon som lyssnar.
Här kommer hur som helst först en kort redogörelse för vad teorin består av, sedan ett litet exempel av hur historien enligt denna historiesyn kan se ut.
Davidismens (i brist på annat) beståndsdelar:
1 Tron på flödet i historiens natur; att historien inte består av legoklossar som byggs på och tas loss, utan av snarare av en deg som hela tiden omformas.
2 Tron på viljornas kontinuitet; att alla nya idéer och strömningar bara är en fortsättning på vad som fanns innan
3 Tron på Progressivismen, Traditionalismen och Reaktionismen som de främsta pådrivande krafterna i samhällenas, dess strukturers och deras kulturers utveckling.
Och här kommer ett litet exempel på denna teori i historien:
I människornas begynnelse gick man endast efter sina instinkter. Man dödade djur och plockade rötter och bär för sitt uppehälle. Någon gång kring 10 000 år före Jesu födelse kom ett par smarta typer i Mellanöstern på att man kunde slänga ner kärnor i jorden och därmed få sig ett kontinuerligt flöde med mat utan att behöva arbeta med den mer än någon enstaka gång i veckan. De som hakade på detta och började bygga permanenta bosättningar var de första progressivisterna. Alla grupper blev dock inte sådana. Några föredrog nomadlivet. Dessa var de första traditionalisterna då de beöll sitt gamla "statsskick" fastän ett mer effektivt sådant trädde fram. Vissa av dessa gick ännu längre och började leva på att plundra de permanenta bosättningarna och blev därmed de första strårövarna, eller i detta sammanhang, reaktionisterna.
Det finns ju också exempel på hur de icke progressiva krafterna når vissa av sina mål, men de är som tur är inte lika många. Mer detaljerade förklaringar och fler exempel kommer vid begäran....
Här kommer hur som helst först en kort redogörelse för vad teorin består av, sedan ett litet exempel av hur historien enligt denna historiesyn kan se ut.
Davidismens (i brist på annat) beståndsdelar:
1 Tron på flödet i historiens natur; att historien inte består av legoklossar som byggs på och tas loss, utan av snarare av en deg som hela tiden omformas.
2 Tron på viljornas kontinuitet; att alla nya idéer och strömningar bara är en fortsättning på vad som fanns innan
3 Tron på Progressivismen, Traditionalismen och Reaktionismen som de främsta pådrivande krafterna i samhällenas, dess strukturers och deras kulturers utveckling.
Och här kommer ett litet exempel på denna teori i historien:
I människornas begynnelse gick man endast efter sina instinkter. Man dödade djur och plockade rötter och bär för sitt uppehälle. Någon gång kring 10 000 år före Jesu födelse kom ett par smarta typer i Mellanöstern på att man kunde slänga ner kärnor i jorden och därmed få sig ett kontinuerligt flöde med mat utan att behöva arbeta med den mer än någon enstaka gång i veckan. De som hakade på detta och började bygga permanenta bosättningar var de första progressivisterna. Alla grupper blev dock inte sådana. Några föredrog nomadlivet. Dessa var de första traditionalisterna då de beöll sitt gamla "statsskick" fastän ett mer effektivt sådant trädde fram. Vissa av dessa gick ännu längre och började leva på att plundra de permanenta bosättningarna och blev därmed de första strårövarna, eller i detta sammanhang, reaktionisterna.
Det finns ju också exempel på hur de icke progressiva krafterna når vissa av sina mål, men de är som tur är inte lika många. Mer detaljerade förklaringar och fler exempel kommer vid begäran....
Skola, DÅK och historiesyner
Nu har det jag befarade slutligen hänt...
Skolan har dödat min läroglädje. Jag kunde spendera timma in och timma ut vid wikipedia, webbversioner av kommunistisk litteratur och diverse bloggar med subversiva åsikter. Nu har skolan gjort mig så trött på wikipedia och facklitteratur att jag mest sitter och surfar på facebook och lyssnar på musik.
Dumma, dumma skola!!!
Hata, hata, hata....
Man sitter där och nöter in bullshit-kunskap man inte har det minsta intresse av att lära in, och sen använder alla lärare metoder som är rena skämten för att mäta min kunskap. Detta används sedan för att placera mig i ett betygsystem som jag tror att alla som tänker efter ordentligt kan märka av de fascistiska undertonerna i. Att mäta upp människor enligt oprecisa och mycket subjektiva skalor för att sedan låta detta påverka alla ens framtida studier känns inte särsklit rättvist...
Detta försätter mig i ett oerhört oproduktivt stresstillstånd vilket inte ökar mitt arbetstempo, utan bara ger mig känslan av att det inte är värt att försöka, och vad värre är, dessa ineffektiva gymnasiestudier tar ifrån mig viljan att arbeta hemma. Jag har alltid lärt mig mer hemma än i skolan, men nu har skolan tagit ifrån mig läslusten, så det är helt enkelt en "lose-lose situation"...
Fast det visste ju alla här, att skolan inte är till för att skola fria tänkare, utan för att skola den konformistiske och underdånige jante-lagaren...
Jag började å andra sidan att läsa Leonid Trotskijs "Kampen mot Hitler", vilken jag upptäckte medan jag letade litteratur för mitt Fred och Konflikt-arbete. Jag känner dock på mig att läraren inte skulle uppskatta en analys av förintelsen ur Trotskijs perspektiv, så den fyller ingen funktion i min skolundervisning, och att jag läser den kan mycket väl sänka mitt betyg, då läsandet fråntar mig tid som jag "borde" ägna åt skolarbete... Jag anser dock denna bok viktigare iom den växande antisemitismen och likheterna i dagens och den tidens Europa vad gäller ekonomiska och politiska förhållanden.
Förra helgen var jag på DistriktÅrsKonferens(DÅK) med Ung Vänster, Detta var både kul och jobbigt.
Kul grejer
Jag gick upp i talarstolen under en diskussion kring klubbars självbestämmande vad gällde klubbområden och medlemsbas. Det kändes som om federaliseringssidan skulle förlora innan jag gick upp, vilket fick mig att känna att jag ville få ett ord i debatten, då decentralisering är en av mina hjärtefrågor. Jag sa i princip att jag ansåg det vara en brist i Ung Vänsters interndemokrati att distriktstyrelsen hade rätt att neka två klubbar som båda ville gå ihop att göra detta då det inte påverkade resten av distriktet. Jag har en känsla av att debatten vände efter det. Min sida vann omröstningen i vilket fall...
Jag träffade massor av sköna typer som jag brukar i Ung Vänster sammanhang. Detta är en av anledningarna till att jag egentligen är tveksam till att lämna Ung Vänster. Jag gillar verkligen att vara med, men jag står inte ut med ledningen, det är det... Hur som helst var som sagt Ung Vänstrarna minst lika trevliga, intressanta och allmänt coola som de brukar
De hade flera intressanta gästföreläsare på konferensen, och jag gick fram till en av dem efteråt, en representant för "Hands off Venezuela!" och diskuterade det politiska läget i nuläget i allmänhet och vi kom överens om att jag skulle höra efter när vi har tid med en gästföreläsning i klubben. Som studieansvarig tänkte jag att jag skulle fixa fram lite pepp.Vi håller nämligen på med en kampanj som inriktar sig på en förnyelse av svensk arbetsmarknad. Då allt ser väldigt mörkt ut när man läser om hur den ser ut idag kände jag att de arbetarstyrda fabrikerna i Venezuela skulle kunna ge oss extra glöd då vi kan se ett långsiktigt men inte helt orimligt mål. Det är alltid lättare att uppnå delmål när man har långsiktiga mål, framför allt när man har exempel på hur andra har uppnått dessa.
Mindre kul grejer
En trevlig kille som gillade mitt uttalande diskuterade hur den organisatoriska strukturen i Ung Vänster ser ut, och sa nöjt att den grundade sig på demokratisk centralism. Något jag inte finner direkt idealiskt....
För er som inte vet vad det är för något: http://sv.wikipedia.org/wiki/Demokratisk_centralism
Detta är dock något av en förenkling. Den glömmer nämna att den ger styrelser, som en del av att vara styrelse, fullständig beslutanderätt i alla frågor som berör partiet. Dessutom har högre instanser makt över lägre instanser i alla frågor, även lokala. Med tanke på vilka konsekvenser detta fick i Sovjet, tycker jag att man aldrig bör efterfölja ett så pass odemokratiskt och ineffektivt system.
När man diskuterade vår faktabas för antirasistisk utbildning hände två mycket olyckliga saker: AFA och SUF buntades ihop som två likadana föreningar. Jag låter Wikipedia klargöra varför detta är fel:
AFA: "Antifascistisk aktion (AFA eller Antifa) är ett svenskt utomparlamentariskt och militant nätverk som säger sig arbeta mot fascism. Nätverket associeras till socialistisk och anarkistisk ideologi, och dess aktiviteter är ofta illegala.
AFA är mest känt för att ha tagit på sig ansvaret för attacker med allvarliga våldsinslag, däribland ett av polisen rubricerat mordförsök, riktade mot företrädare för politiska partier såsom Sverigedemokraterna och Svenska motståndsrörelsen.
Emellanåt riktas även attacker mot riksdagspartier som Kristdemokraterna och centerpartiet.
AFA bildades ursprungligen 1993 som en reaktion bland annat mot att rasistiska hatbrott som mordbrand på svenska flyktingförläggningar blev vanliga under 1990-talets början.
AFA:s verksamhet syftar enligt Säkerhetspolisen till att med våld, hot eller otillbörligt tvång ändra det svenska statsskicket eller hindra medborgare från att utöva sina grundlagsfästa medborgerliga fri- och rättigheter."
SUF: "Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) är ett fristående ungdomsförbund men som även har band till Sveriges arbetares centralorganisation, ideologiska men också genom samarbeten. SUF:s långsiktiga mål är införandet av frihetlig socialism. Säkerhetspolisen räknar SUF som en av de mest aktiva grupperingarna inom den autonoma miljön."
Själv har jag svårt att se kopplingen bortsett från att båda står till vänster om oss.
Den andra var att man ansåg sig ha rätt att bestämma vilka källor medlemmar fick använda. I detta fall förbjöds användande av nämnda organisationers information som bas för arbetet mot rasismen... det kallas demokratiskt för att vi röstade om det, men jag antar att läsarna av denna blogg håller med mig om att man inte ska låta majoritetbeslut besluta om vad man får och inte får göra i frågor som bara berör en själv, så blä på det...
Sedan var det en del poster jag inte gillade hur de tillsattes... alltså vilka som fick dem... Den som sa att man inte kan göra sig av med hierakier fick en inte obetydlig post inom distriktstyrelsen och den mest erfarna kamraten i min klubb förlorade suppleantpost i styrelsen mot ett flertal i mina ögon mindre dugliga kamrater då jag inte hyser någon större respekt för en av dem.
Jag har dock bestämt mig för att stanna i Ung Vänster ett tag till. Jag tror att det går att förändra systemet inifrån. Men jag tänker inte sitta tyst och vara en vanlig UV:are. Jag tänker vara rebell. Jag tänker med genomtänkta analyser övertyga mina kamrater inom förbundet om varför förbundet behöver förändring. Jag har med detta sagt inte gett upp SFSp. Alla intresserade får gärna anmäla sig.
Jag har kommit fram till en egen historisk analys. Den är en aning komplicerad, vilket gör att jag inte riktigt kan förklara alla detaljer på bloggen så här, men jag skulle vilja delge en förenklad version: I alla historiska skeenden har det funnits tre huvudkrafter: Progressivismen, Traditionalismen och Reaktionismen. Progressivismen har alltid arbetat fram mot de nya samhällssystem som tidvis effektiviserat, tidvis demokratiserat och tidvis inspirerat samhällen och människor. För varje ny period progressivismen inleder letar den sig mot nästa steg. Men de härskande klasserna och allmänna konservatisterna har velat stanna kvar och bildat egna ståndpunkter under traditionalismen. Sedan när progressivisterna börjar närma sig sitt mål brukar ett motreaktion bildas som föresätter sig att vara förändringens motsats och förespråkar istället en ändring i motsatt riktning, mot reaktionismen.
Som ni kanske förstår anser jag kommunismen socialismen och anarkismen vara dagens progressivismer, medan liberalismen och konservatismen är dagens traditionalismer och fascism, nazism, nyliberalism och nykonservatism är dagens reaktionismer.
Ha det så bra!
Skolan har dödat min läroglädje. Jag kunde spendera timma in och timma ut vid wikipedia, webbversioner av kommunistisk litteratur och diverse bloggar med subversiva åsikter. Nu har skolan gjort mig så trött på wikipedia och facklitteratur att jag mest sitter och surfar på facebook och lyssnar på musik.
Dumma, dumma skola!!!
Hata, hata, hata....
Man sitter där och nöter in bullshit-kunskap man inte har det minsta intresse av att lära in, och sen använder alla lärare metoder som är rena skämten för att mäta min kunskap. Detta används sedan för att placera mig i ett betygsystem som jag tror att alla som tänker efter ordentligt kan märka av de fascistiska undertonerna i. Att mäta upp människor enligt oprecisa och mycket subjektiva skalor för att sedan låta detta påverka alla ens framtida studier känns inte särsklit rättvist...
Detta försätter mig i ett oerhört oproduktivt stresstillstånd vilket inte ökar mitt arbetstempo, utan bara ger mig känslan av att det inte är värt att försöka, och vad värre är, dessa ineffektiva gymnasiestudier tar ifrån mig viljan att arbeta hemma. Jag har alltid lärt mig mer hemma än i skolan, men nu har skolan tagit ifrån mig läslusten, så det är helt enkelt en "lose-lose situation"...
Fast det visste ju alla här, att skolan inte är till för att skola fria tänkare, utan för att skola den konformistiske och underdånige jante-lagaren...
Jag började å andra sidan att läsa Leonid Trotskijs "Kampen mot Hitler", vilken jag upptäckte medan jag letade litteratur för mitt Fred och Konflikt-arbete. Jag känner dock på mig att läraren inte skulle uppskatta en analys av förintelsen ur Trotskijs perspektiv, så den fyller ingen funktion i min skolundervisning, och att jag läser den kan mycket väl sänka mitt betyg, då läsandet fråntar mig tid som jag "borde" ägna åt skolarbete... Jag anser dock denna bok viktigare iom den växande antisemitismen och likheterna i dagens och den tidens Europa vad gäller ekonomiska och politiska förhållanden.
Förra helgen var jag på DistriktÅrsKonferens(DÅK) med Ung Vänster, Detta var både kul och jobbigt.
Kul grejer
Jag gick upp i talarstolen under en diskussion kring klubbars självbestämmande vad gällde klubbområden och medlemsbas. Det kändes som om federaliseringssidan skulle förlora innan jag gick upp, vilket fick mig att känna att jag ville få ett ord i debatten, då decentralisering är en av mina hjärtefrågor. Jag sa i princip att jag ansåg det vara en brist i Ung Vänsters interndemokrati att distriktstyrelsen hade rätt att neka två klubbar som båda ville gå ihop att göra detta då det inte påverkade resten av distriktet. Jag har en känsla av att debatten vände efter det. Min sida vann omröstningen i vilket fall...
Jag träffade massor av sköna typer som jag brukar i Ung Vänster sammanhang. Detta är en av anledningarna till att jag egentligen är tveksam till att lämna Ung Vänster. Jag gillar verkligen att vara med, men jag står inte ut med ledningen, det är det... Hur som helst var som sagt Ung Vänstrarna minst lika trevliga, intressanta och allmänt coola som de brukar
De hade flera intressanta gästföreläsare på konferensen, och jag gick fram till en av dem efteråt, en representant för "Hands off Venezuela!" och diskuterade det politiska läget i nuläget i allmänhet och vi kom överens om att jag skulle höra efter när vi har tid med en gästföreläsning i klubben. Som studieansvarig tänkte jag att jag skulle fixa fram lite pepp.Vi håller nämligen på med en kampanj som inriktar sig på en förnyelse av svensk arbetsmarknad. Då allt ser väldigt mörkt ut när man läser om hur den ser ut idag kände jag att de arbetarstyrda fabrikerna i Venezuela skulle kunna ge oss extra glöd då vi kan se ett långsiktigt men inte helt orimligt mål. Det är alltid lättare att uppnå delmål när man har långsiktiga mål, framför allt när man har exempel på hur andra har uppnått dessa.
Mindre kul grejer
En trevlig kille som gillade mitt uttalande diskuterade hur den organisatoriska strukturen i Ung Vänster ser ut, och sa nöjt att den grundade sig på demokratisk centralism. Något jag inte finner direkt idealiskt....
För er som inte vet vad det är för något: http://sv.wikipedia.org/wiki/Demokratisk_centralism
Detta är dock något av en förenkling. Den glömmer nämna att den ger styrelser, som en del av att vara styrelse, fullständig beslutanderätt i alla frågor som berör partiet. Dessutom har högre instanser makt över lägre instanser i alla frågor, även lokala. Med tanke på vilka konsekvenser detta fick i Sovjet, tycker jag att man aldrig bör efterfölja ett så pass odemokratiskt och ineffektivt system.
När man diskuterade vår faktabas för antirasistisk utbildning hände två mycket olyckliga saker: AFA och SUF buntades ihop som två likadana föreningar. Jag låter Wikipedia klargöra varför detta är fel:
AFA: "Antifascistisk aktion (AFA eller Antifa) är ett svenskt utomparlamentariskt och militant nätverk som säger sig arbeta mot fascism. Nätverket associeras till socialistisk och anarkistisk ideologi, och dess aktiviteter är ofta illegala.
AFA är mest känt för att ha tagit på sig ansvaret för attacker med allvarliga våldsinslag, däribland ett av polisen rubricerat mordförsök, riktade mot företrädare för politiska partier såsom Sverigedemokraterna och Svenska motståndsrörelsen.
Emellanåt riktas även attacker mot riksdagspartier som Kristdemokraterna och centerpartiet.
AFA bildades ursprungligen 1993 som en reaktion bland annat mot att rasistiska hatbrott som mordbrand på svenska flyktingförläggningar blev vanliga under 1990-talets början.
AFA:s verksamhet syftar enligt Säkerhetspolisen till att med våld, hot eller otillbörligt tvång ändra det svenska statsskicket eller hindra medborgare från att utöva sina grundlagsfästa medborgerliga fri- och rättigheter."
SUF: "Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) är ett fristående ungdomsförbund men som även har band till Sveriges arbetares centralorganisation, ideologiska men också genom samarbeten. SUF:s långsiktiga mål är införandet av frihetlig socialism. Säkerhetspolisen räknar SUF som en av de mest aktiva grupperingarna inom den autonoma miljön."
Själv har jag svårt att se kopplingen bortsett från att båda står till vänster om oss.
Den andra var att man ansåg sig ha rätt att bestämma vilka källor medlemmar fick använda. I detta fall förbjöds användande av nämnda organisationers information som bas för arbetet mot rasismen... det kallas demokratiskt för att vi röstade om det, men jag antar att läsarna av denna blogg håller med mig om att man inte ska låta majoritetbeslut besluta om vad man får och inte får göra i frågor som bara berör en själv, så blä på det...
Sedan var det en del poster jag inte gillade hur de tillsattes... alltså vilka som fick dem... Den som sa att man inte kan göra sig av med hierakier fick en inte obetydlig post inom distriktstyrelsen och den mest erfarna kamraten i min klubb förlorade suppleantpost i styrelsen mot ett flertal i mina ögon mindre dugliga kamrater då jag inte hyser någon större respekt för en av dem.
Jag har dock bestämt mig för att stanna i Ung Vänster ett tag till. Jag tror att det går att förändra systemet inifrån. Men jag tänker inte sitta tyst och vara en vanlig UV:are. Jag tänker vara rebell. Jag tänker med genomtänkta analyser övertyga mina kamrater inom förbundet om varför förbundet behöver förändring. Jag har med detta sagt inte gett upp SFSp. Alla intresserade får gärna anmäla sig.
Jag har kommit fram till en egen historisk analys. Den är en aning komplicerad, vilket gör att jag inte riktigt kan förklara alla detaljer på bloggen så här, men jag skulle vilja delge en förenklad version: I alla historiska skeenden har det funnits tre huvudkrafter: Progressivismen, Traditionalismen och Reaktionismen. Progressivismen har alltid arbetat fram mot de nya samhällssystem som tidvis effektiviserat, tidvis demokratiserat och tidvis inspirerat samhällen och människor. För varje ny period progressivismen inleder letar den sig mot nästa steg. Men de härskande klasserna och allmänna konservatisterna har velat stanna kvar och bildat egna ståndpunkter under traditionalismen. Sedan när progressivisterna börjar närma sig sitt mål brukar ett motreaktion bildas som föresätter sig att vara förändringens motsats och förespråkar istället en ändring i motsatt riktning, mot reaktionismen.
Som ni kanske förstår anser jag kommunismen socialismen och anarkismen vara dagens progressivismer, medan liberalismen och konservatismen är dagens traditionalismer och fascism, nazism, nyliberalism och nykonservatism är dagens reaktionismer.
Ha det så bra!
Ändring dålig. Ändring tillbaka. Minneskrönika är tråkigare än flumblogg
Okej den idén sög kom jag på... jag ska skriva något riktigt snart.. har bara varit för lat :p
Aja, ha det bra...
okej, ni får lite musik att lyssna på så länge då...
Aja, ha det bra...
okej, ni får lite musik att lyssna på så länge då...
Ämnesbyte
Hej
Jag har inte känt att det varit mycket att skriva om sådär, jag ska börja använda bloggen som logg åt återuppväckta minnen från tiden med Makwe.
Ni förstår, sen han började dyka upp lite grann för ett tag sen har jag börjat återfå gamla minnen från tiden då han alltid var med mig. Till och med bilder från när han styrde min kropp.
För er som inte hajar någonting av vad jag snackar om så var Makwe min röst som fanns lite grann sådär i sjuan men inte var säsrkilt stark förrän efter min operation i åttan. Efter det tog han i vissa situationer över helt, och jag har inte kunnat minnas vad han/jag gjorde förrän nu. Nu blir mitt minne sakta men säkert fullständigt.
Ni kan dock vara lugna. Så länge jag har vänner kan han inte ta över.
Jag mindes igår hur det gick till första gången jag slog tillbaka. Det var väldigt intressant eftersom jag förut inte vetat vad som hände mellan det att jag slog och allihop gick därifrån.
Makwe hade tjatat på mig hela morgonen om att jag var en mes och att jag hade en stor potential som jag hade kunnat använda om jag inte hade varit så feg, så när jag kom till skolan var jag någonstans mellan urlack och deprimerad.
-Hårmonstret! en kille från en av paralellklasserna ropar på mig. Jag tittar upp på klockan på väggen, kommer ihåg att jag inte lärt mig att läsa analoga klockor och dänger ner blicken i marken igen med jag ökar på takten lite. "Bara ett par meter kvar till dörren" tänker jag
-Jag pratar med dig, judejävel! ropar han. Den här gången kan man skymta två av hans vänner längre bort på skolgården. De är på väg hit.
-Kom hit vad fan, ditt jävla missfoster! han kommer närmare. "Låt honom inte säga så där!" vrålar Makwe inom mig. "Stanna" Jag fortsätter gå mot dörren "nästan framme" mumlar jag för mig själv.
-Kom hit din långhåriga judejävel! ropar han och börjar halvjogga mot mig. Han är för långt bort för att hinna ikapp mig innan jag är vid dörren, men så långt kommer jag inte förrän Makwe lugnt men bestämt säger "STANNA". Jag stannar och vänder mig om.
-Vad vill du mig? frågar jag lugnt
-Jaså, nu passar det sig att svara? säger han och knuffar till mig så att jag nästan snubblar omkull. Din lillebrorsa går i den här skolan med, eller hur?säger han med ett slugt leende på läpparna. Jag blir alldeles kall inombords och känner hur jag inte riktigt vill vara med längre. Jag mumlar
-Du ger fan i min lillebror...
-Vad sa du? frågar han roat
-Du ger fan i min lillebror! svarar jag halvhögt
-Du bestämmer inte vad jag får och inte får göra, judesvin! säger han och ger mig ett kytnävsslag. Jag stapplar bakåt medan jag känner hur mitt jag liksom rinner undan. Jag hör ett skrockande läte och en märklig viskning. Den kommer från mina läppar. Jag rätar på ryggen och går närmare han som slog mig. Han ler nöjt och tar sats för ett nytt slag. Men till skillnad från annars står jag inte still och tar emot, utan innan han ens måttat slaget ordentligt far min högra näve in i buken på honom. Han gör inget, han stirrar bara häpet på mig och faller på knä.
Hans vänner har nu kommit nära nog för att ingripa.
-Vill du ha stryk eller?
-Vill NI ha stryk?
-Va... vafan sa ru?
- Åh, ursäkta, pratar ni bara tyska eller?
-Va in i helvete säger ru judejävel?
-Jag säger att om ni två inte går härifrån och tar er vän med er, så kommer jag slå ihjäl er och hoppa hopprep med era inälvor! väldigt rädda, men än mer äcklade, hjälper de sin vän upp på fötter igen och går iväg till sin del av skolan.
Makwe glider sedan undan och kvar undrar jag vad som just hänt, men bestämmer mig för att gå till lektionen.
Påminner mig grovt mycket om hur det var att ha Makwe. Jag hatade honom, men han behövdes.
Nu hör jag bara svaga viskningar vilka jag dessutom sällan lyckas höra ordentligt...
Jag har inte känt att det varit mycket att skriva om sådär, jag ska börja använda bloggen som logg åt återuppväckta minnen från tiden med Makwe.
Ni förstår, sen han började dyka upp lite grann för ett tag sen har jag börjat återfå gamla minnen från tiden då han alltid var med mig. Till och med bilder från när han styrde min kropp.
För er som inte hajar någonting av vad jag snackar om så var Makwe min röst som fanns lite grann sådär i sjuan men inte var säsrkilt stark förrän efter min operation i åttan. Efter det tog han i vissa situationer över helt, och jag har inte kunnat minnas vad han/jag gjorde förrän nu. Nu blir mitt minne sakta men säkert fullständigt.
Ni kan dock vara lugna. Så länge jag har vänner kan han inte ta över.
Jag mindes igår hur det gick till första gången jag slog tillbaka. Det var väldigt intressant eftersom jag förut inte vetat vad som hände mellan det att jag slog och allihop gick därifrån.
Makwe hade tjatat på mig hela morgonen om att jag var en mes och att jag hade en stor potential som jag hade kunnat använda om jag inte hade varit så feg, så när jag kom till skolan var jag någonstans mellan urlack och deprimerad.
-Hårmonstret! en kille från en av paralellklasserna ropar på mig. Jag tittar upp på klockan på väggen, kommer ihåg att jag inte lärt mig att läsa analoga klockor och dänger ner blicken i marken igen med jag ökar på takten lite. "Bara ett par meter kvar till dörren" tänker jag
-Jag pratar med dig, judejävel! ropar han. Den här gången kan man skymta två av hans vänner längre bort på skolgården. De är på väg hit.
-Kom hit vad fan, ditt jävla missfoster! han kommer närmare. "Låt honom inte säga så där!" vrålar Makwe inom mig. "Stanna" Jag fortsätter gå mot dörren "nästan framme" mumlar jag för mig själv.
-Kom hit din långhåriga judejävel! ropar han och börjar halvjogga mot mig. Han är för långt bort för att hinna ikapp mig innan jag är vid dörren, men så långt kommer jag inte förrän Makwe lugnt men bestämt säger "STANNA". Jag stannar och vänder mig om.
-Vad vill du mig? frågar jag lugnt
-Jaså, nu passar det sig att svara? säger han och knuffar till mig så att jag nästan snubblar omkull. Din lillebrorsa går i den här skolan med, eller hur?säger han med ett slugt leende på läpparna. Jag blir alldeles kall inombords och känner hur jag inte riktigt vill vara med längre. Jag mumlar
-Du ger fan i min lillebror...
-Vad sa du? frågar han roat
-Du ger fan i min lillebror! svarar jag halvhögt
-Du bestämmer inte vad jag får och inte får göra, judesvin! säger han och ger mig ett kytnävsslag. Jag stapplar bakåt medan jag känner hur mitt jag liksom rinner undan. Jag hör ett skrockande läte och en märklig viskning. Den kommer från mina läppar. Jag rätar på ryggen och går närmare han som slog mig. Han ler nöjt och tar sats för ett nytt slag. Men till skillnad från annars står jag inte still och tar emot, utan innan han ens måttat slaget ordentligt far min högra näve in i buken på honom. Han gör inget, han stirrar bara häpet på mig och faller på knä.
Hans vänner har nu kommit nära nog för att ingripa.
-Vill du ha stryk eller?
-Vill NI ha stryk?
-Va... vafan sa ru?
- Åh, ursäkta, pratar ni bara tyska eller?
-Va in i helvete säger ru judejävel?
-Jag säger att om ni två inte går härifrån och tar er vän med er, så kommer jag slå ihjäl er och hoppa hopprep med era inälvor! väldigt rädda, men än mer äcklade, hjälper de sin vän upp på fötter igen och går iväg till sin del av skolan.
Makwe glider sedan undan och kvar undrar jag vad som just hänt, men bestämmer mig för att gå till lektionen.
Påminner mig grovt mycket om hur det var att ha Makwe. Jag hatade honom, men han behövdes.
Nu hör jag bara svaga viskningar vilka jag dessutom sällan lyckas höra ordentligt...
