DaBuz

Hej
Jag har inte känt att det varit mycket att skriva om sådär, jag ska börja använda bloggen som logg åt återuppväckta minnen från tiden med Makwe.
Ni förstår, sen han började dyka upp lite grann för ett tag sen har jag börjat återfå gamla minnen från tiden då han alltid var med mig. Till och med bilder från när han styrde min kropp.

För er som inte hajar någonting av vad jag snackar om så var Makwe min röst som fanns lite grann sådär i sjuan men inte var säsrkilt stark förrän efter min operation i åttan. Efter det tog han i vissa situationer över helt, och jag har inte kunnat minnas vad han/jag gjorde förrän nu. Nu blir mitt minne sakta men säkert fullständigt.
Ni kan dock vara lugna. Så länge jag har vänner kan han inte ta över.

Jag mindes igår hur det gick till första gången jag slog tillbaka. Det var väldigt intressant eftersom jag förut inte vetat vad som hände mellan det att jag slog och allihop gick därifrån.

Makwe hade tjatat på mig hela morgonen om att jag var en mes och att jag hade en stor potential som jag hade kunnat använda om jag inte hade varit så feg, så när jag kom till skolan var jag någonstans mellan urlack och deprimerad.
   -Hårmonstret! en kille från en av paralellklasserna ropar på mig. Jag tittar upp på klockan på väggen, kommer ihåg att jag inte lärt mig att läsa analoga klockor och dänger ner blicken i marken igen med jag ökar på takten lite. "Bara ett par meter kvar till dörren" tänker jag
   -Jag pratar med dig, judejävel! ropar han. Den här gången kan man skymta två av hans vänner längre bort på skolgården. De är på väg hit.
   -Kom hit vad fan, ditt jävla missfoster! han kommer närmare. "Låt honom inte säga så där!" vrålar Makwe inom mig. "Stanna" Jag fortsätter gå mot dörren "nästan framme" mumlar jag för mig själv.
   -Kom hit din långhåriga judejävel! ropar han och börjar halvjogga mot mig. Han är för långt bort för att hinna ikapp mig innan jag är vid dörren, men så långt kommer jag inte förrän Makwe lugnt men bestämt säger "STANNA". Jag stannar och vänder mig om.
   -Vad vill du mig? frågar jag lugnt
   -Jaså, nu passar det sig att svara? säger han och knuffar till mig så att jag nästan snubblar omkull. Din lillebrorsa går i den här skolan med, eller hur?säger han med ett slugt leende på läpparna. Jag blir alldeles kall inombords och känner hur jag inte riktigt vill vara med längre. Jag mumlar
   -Du ger fan i min lillebror...
   -Vad sa du? frågar han roat
   -Du ger fan i min lillebror! svarar jag halvhögt
   -Du bestämmer inte vad jag får och inte får göra, judesvin! säger han och ger mig ett kytnävsslag. Jag stapplar bakåt medan jag känner hur mitt jag liksom rinner undan. Jag hör ett skrockande läte och en märklig viskning. Den kommer från mina läppar. Jag rätar på ryggen och går närmare han som slog mig. Han ler nöjt och tar sats för ett nytt slag. Men till skillnad från annars står jag inte still och tar emot, utan innan han ens måttat slaget ordentligt far min högra näve in i buken på honom. Han gör inget, han stirrar bara häpet på mig och faller på knä.
   Hans vänner har nu kommit nära nog för att ingripa.
   -Vill du ha stryk eller?
   -Vill NI ha stryk?
   -Va... vafan sa ru?
   - Åh, ursäkta, pratar ni bara tyska eller?
   -Va in i helvete säger ru judejävel?
   -Jag säger att om ni två inte går härifrån och tar er vän med er, så kommer jag slå ihjäl er och hoppa hopprep med era inälvor! väldigt rädda, men än mer äcklade, hjälper de sin vän upp på fötter igen och går iväg till sin del av skolan.
   Makwe glider sedan undan och kvar undrar jag vad som just hänt, men bestämmer mig för att gå till lektionen.







Påminner mig grovt mycket om hur det var att ha Makwe. Jag hatade honom, men han behövdes.
Nu hör jag bara svaga viskningar vilka jag dessutom sällan lyckas höra ordentligt...