Skola, DÅK och historiesyner
Skolan har dödat min läroglädje. Jag kunde spendera timma in och timma ut vid wikipedia, webbversioner av kommunistisk litteratur och diverse bloggar med subversiva åsikter. Nu har skolan gjort mig så trött på wikipedia och facklitteratur att jag mest sitter och surfar på facebook och lyssnar på musik.
Dumma, dumma skola!!!
Hata, hata, hata....
Man sitter där och nöter in bullshit-kunskap man inte har det minsta intresse av att lära in, och sen använder alla lärare metoder som är rena skämten för att mäta min kunskap. Detta används sedan för att placera mig i ett betygsystem som jag tror att alla som tänker efter ordentligt kan märka av de fascistiska undertonerna i. Att mäta upp människor enligt oprecisa och mycket subjektiva skalor för att sedan låta detta påverka alla ens framtida studier känns inte särsklit rättvist...
Detta försätter mig i ett oerhört oproduktivt stresstillstånd vilket inte ökar mitt arbetstempo, utan bara ger mig känslan av att det inte är värt att försöka, och vad värre är, dessa ineffektiva gymnasiestudier tar ifrån mig viljan att arbeta hemma. Jag har alltid lärt mig mer hemma än i skolan, men nu har skolan tagit ifrån mig läslusten, så det är helt enkelt en "lose-lose situation"...
Fast det visste ju alla här, att skolan inte är till för att skola fria tänkare, utan för att skola den konformistiske och underdånige jante-lagaren...
Jag började å andra sidan att läsa Leonid Trotskijs "Kampen mot Hitler", vilken jag upptäckte medan jag letade litteratur för mitt Fred och Konflikt-arbete. Jag känner dock på mig att läraren inte skulle uppskatta en analys av förintelsen ur Trotskijs perspektiv, så den fyller ingen funktion i min skolundervisning, och att jag läser den kan mycket väl sänka mitt betyg, då läsandet fråntar mig tid som jag "borde" ägna åt skolarbete... Jag anser dock denna bok viktigare iom den växande antisemitismen och likheterna i dagens och den tidens Europa vad gäller ekonomiska och politiska förhållanden.
Förra helgen var jag på DistriktÅrsKonferens(DÅK) med Ung Vänster, Detta var både kul och jobbigt.
Kul grejer
Jag gick upp i talarstolen under en diskussion kring klubbars självbestämmande vad gällde klubbområden och medlemsbas. Det kändes som om federaliseringssidan skulle förlora innan jag gick upp, vilket fick mig att känna att jag ville få ett ord i debatten, då decentralisering är en av mina hjärtefrågor. Jag sa i princip att jag ansåg det vara en brist i Ung Vänsters interndemokrati att distriktstyrelsen hade rätt att neka två klubbar som båda ville gå ihop att göra detta då det inte påverkade resten av distriktet. Jag har en känsla av att debatten vände efter det. Min sida vann omröstningen i vilket fall...
Jag träffade massor av sköna typer som jag brukar i Ung Vänster sammanhang. Detta är en av anledningarna till att jag egentligen är tveksam till att lämna Ung Vänster. Jag gillar verkligen att vara med, men jag står inte ut med ledningen, det är det... Hur som helst var som sagt Ung Vänstrarna minst lika trevliga, intressanta och allmänt coola som de brukar
De hade flera intressanta gästföreläsare på konferensen, och jag gick fram till en av dem efteråt, en representant för "Hands off Venezuela!" och diskuterade det politiska läget i nuläget i allmänhet och vi kom överens om att jag skulle höra efter när vi har tid med en gästföreläsning i klubben. Som studieansvarig tänkte jag att jag skulle fixa fram lite pepp.Vi håller nämligen på med en kampanj som inriktar sig på en förnyelse av svensk arbetsmarknad. Då allt ser väldigt mörkt ut när man läser om hur den ser ut idag kände jag att de arbetarstyrda fabrikerna i Venezuela skulle kunna ge oss extra glöd då vi kan se ett långsiktigt men inte helt orimligt mål. Det är alltid lättare att uppnå delmål när man har långsiktiga mål, framför allt när man har exempel på hur andra har uppnått dessa.
Mindre kul grejer
En trevlig kille som gillade mitt uttalande diskuterade hur den organisatoriska strukturen i Ung Vänster ser ut, och sa nöjt att den grundade sig på demokratisk centralism. Något jag inte finner direkt idealiskt....
För er som inte vet vad det är för något: http://sv.wikipedia.org/wiki/Demokratisk_centralism
Detta är dock något av en förenkling. Den glömmer nämna att den ger styrelser, som en del av att vara styrelse, fullständig beslutanderätt i alla frågor som berör partiet. Dessutom har högre instanser makt över lägre instanser i alla frågor, även lokala. Med tanke på vilka konsekvenser detta fick i Sovjet, tycker jag att man aldrig bör efterfölja ett så pass odemokratiskt och ineffektivt system.
När man diskuterade vår faktabas för antirasistisk utbildning hände två mycket olyckliga saker: AFA och SUF buntades ihop som två likadana föreningar. Jag låter Wikipedia klargöra varför detta är fel:
AFA: "Antifascistisk aktion (AFA eller Antifa) är ett svenskt utomparlamentariskt och militant nätverk som säger sig arbeta mot fascism. Nätverket associeras till socialistisk och anarkistisk ideologi, och dess aktiviteter är ofta illegala.
AFA är mest känt för att ha tagit på sig ansvaret för attacker med allvarliga våldsinslag, däribland ett av polisen rubricerat mordförsök, riktade mot företrädare för politiska partier såsom Sverigedemokraterna och Svenska motståndsrörelsen.
Emellanåt riktas även attacker mot riksdagspartier som Kristdemokraterna och centerpartiet.
AFA bildades ursprungligen 1993 som en reaktion bland annat mot att rasistiska hatbrott som mordbrand på svenska flyktingförläggningar blev vanliga under 1990-talets början.
AFA:s verksamhet syftar enligt Säkerhetspolisen till att med våld, hot eller otillbörligt tvång ändra det svenska statsskicket eller hindra medborgare från att utöva sina grundlagsfästa medborgerliga fri- och rättigheter."
SUF: "Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) är ett fristående ungdomsförbund men som även har band till Sveriges arbetares centralorganisation, ideologiska men också genom samarbeten. SUF:s långsiktiga mål är införandet av frihetlig socialism. Säkerhetspolisen räknar SUF som en av de mest aktiva grupperingarna inom den autonoma miljön."
Själv har jag svårt att se kopplingen bortsett från att båda står till vänster om oss.
Den andra var att man ansåg sig ha rätt att bestämma vilka källor medlemmar fick använda. I detta fall förbjöds användande av nämnda organisationers information som bas för arbetet mot rasismen... det kallas demokratiskt för att vi röstade om det, men jag antar att läsarna av denna blogg håller med mig om att man inte ska låta majoritetbeslut besluta om vad man får och inte får göra i frågor som bara berör en själv, så blä på det...
Sedan var det en del poster jag inte gillade hur de tillsattes... alltså vilka som fick dem... Den som sa att man inte kan göra sig av med hierakier fick en inte obetydlig post inom distriktstyrelsen och den mest erfarna kamraten i min klubb förlorade suppleantpost i styrelsen mot ett flertal i mina ögon mindre dugliga kamrater då jag inte hyser någon större respekt för en av dem.
Jag har dock bestämt mig för att stanna i Ung Vänster ett tag till. Jag tror att det går att förändra systemet inifrån. Men jag tänker inte sitta tyst och vara en vanlig UV:are. Jag tänker vara rebell. Jag tänker med genomtänkta analyser övertyga mina kamrater inom förbundet om varför förbundet behöver förändring. Jag har med detta sagt inte gett upp SFSp. Alla intresserade får gärna anmäla sig.
Jag har kommit fram till en egen historisk analys. Den är en aning komplicerad, vilket gör att jag inte riktigt kan förklara alla detaljer på bloggen så här, men jag skulle vilja delge en förenklad version: I alla historiska skeenden har det funnits tre huvudkrafter: Progressivismen, Traditionalismen och Reaktionismen. Progressivismen har alltid arbetat fram mot de nya samhällssystem som tidvis effektiviserat, tidvis demokratiserat och tidvis inspirerat samhällen och människor. För varje ny period progressivismen inleder letar den sig mot nästa steg. Men de härskande klasserna och allmänna konservatisterna har velat stanna kvar och bildat egna ståndpunkter under traditionalismen. Sedan när progressivisterna börjar närma sig sitt mål brukar ett motreaktion bildas som föresätter sig att vara förändringens motsats och förespråkar istället en ändring i motsatt riktning, mot reaktionismen.
Som ni kanske förstår anser jag kommunismen socialismen och anarkismen vara dagens progressivismer, medan liberalismen och konservatismen är dagens traditionalismer och fascism, nazism, nyliberalism och nykonservatism är dagens reaktionismer.
Ha det så bra!
Hej!
Intressant inlägg.
Tänkte bara några grejer:
Det finns en tradition av att distriktsstyrelsen uppträder enat utåt i Stockholm. Det fanns alltså några frågor där vi tyckte olika i distriktsstyrelsen, men jag var den enda som valde att skriva motioner och tala för en av de i talarstolen.
Det är därför svårt att generalisera om "ledningen", och det är en av orsakerna till att jag är emot enhet utåt, folk ser inte skillnaderna om de inte känner folk personligen.
Sen om SUF och AFA så är de inte på något sätt samma organisationer. Jag har en del insyn i SUF, och även om jag inte vet säkert att nån är med i AFA (det säger man inte öppet), så finns det helt klart en koppling. Inte så att alla AFA är med i SUF eller alla SUF med i AFA, men SUF är säkerligen vädligt överrepresenterade i AFA. Men jag har inga problem med att få information från varesig NMR, SUF eller AFA.
Beslutade vi inte att anta min och Pärs skrivning om att söka information via NMR? Tror i alla fall inte vi fattade något beslut om förbud mot att få information från något håll.
Under mina år i förbundet har jag tagit många viktiga strider, ibland har besluten gått emot mig, ofta för mig. Vi är en demokratisk organisation där det som avgör hur brett förankrade beslut på DÅKar, kongresser osv rätt mycket är upp till de enskilda klubbarna och medlemmarna.
På senaste kongressen hade vi typ 40 pers som åkte från Stockholm, demokratiskt valda av distriktets medlemmar. Det var nästan lika många som på DÅK:en, och inför kongressen hade alla medlemmar rätt att skriva motioner, det skulle diskuteras i klubbarna osv. Kongressen har större legitimitet än ett klubbårsmöte eller DÅK menar jag, eftersom den representerar mycket fler personer.
Håller inte med dig om demokratisk centralism, tycker den är viktig att skilja från byråkratisk centralism. Här finns för lite utrymme för att utveckla mycket, men den grundläggande principen för mig inom demokratisk centralism är: fullständig frihet i diskussion, fullständig enhet i handling.
I bolsjevikpartiet på Lenins tid hade man från starten 1912 och fram till fraktionsförbudet 1921 (som var menat att vara tillfälligt) rätt att bilda fraktioner, det är en annan rätt som är grund för en sann demokratisk centralism i min mening.
När det gäller att förändra förbund så är ingen organisation perfekt, och personligen skulle jag säga att vår förbundsstyrelse domineras av reformister. Däremot ser jag ingen poäng i att isolera sig i små organisationer, för mig är det att lämna walk-over. Hoppas du blir kvar länge!
