DaBuz

Halloj där, vänner(och fiender)!
Idag har knappt varit någon dag alls. Jag vaknade kl. 13:42 efter det att jag sjukanmält mig igår natt. Jag är sjuk(are än vanligt) förstår ni. Jag tror det kallas för att ha feber. När man nyser och hostar konstant, benen känns som om de ska vika under en, och man låter som en knarrig dörr, det är det som heter feber va? Ville bara checka...
   Jag stannade från skolan då asså... efter en skål med nudelsoppa satte jag mig vid datorn och knarkade latuff:s galleri på Deviantart. (http://latuff2.deviantart.com/)
   Detta gjorde jag tills jag kom på att det var UV-möte idag. Eftersom vi alla skulle ha läst första kapitlet i manifestet till mötet för att kunna diskutera det bestämde jag mig för att läsa om det två timmar innan mötet. Jag blev dock färdig efter en halvtimme, så jag återgick därefter till latuff.
   Jag måste säga att hårdrock blev väldigt stressigt att lyssna på när man har feber. Likaså rappen, så jag har suttit och glidit på Leonard Cohen-moln hela dagen. Jag måste säga att alla vänstermänniskor bör lyssna på hans "The Partisan". Grymt bra låt om de franska partisanerna under andra världskriget.
   Så blev det slutligen dags för möte med mitt kära Ung Vänster. Jag klantade mig dock med att halvvägs komma på att jag glömt att ta med mig papprena rådande kollektivtrafiken(vi skulle nämligen diskutera vår ställning gällande detta och utförsäljningen av bostadsrätter), så jag kom fram ett par minuter för sent. Det såg dock ut som att de andra inte varit där särskilt länge heller. Idag var inte ordföranden med, men eftersom vår klubb i Sundbyberg har en väldigt platt struktur i praktiken, spelade det inte särskilt stor roll. Vad som var av större betydelse var en positiv och negativ grej rådande medlemmarna.

1. Förra veckan gick en gammal bekant (om inte vän) från Kunskapsskolan, Karan (nämner inte efternamn) med i klubben, och denna vecka tog han med sig ännu en bekant från Kunskapsskolan Martin (han som gillade ordet absurt, så ni KSAB:are vet vilken). Han verkade halvt intresserad  av att gå med, men framför allt var det väldigt trevligt att prata med honom utanför skolan.

2. Det var bara jag och Martin som hade läst klart första kapitlet. De två andra verkade inte riktigt hänga med i resonemangen et.c. Därför fastslog "vi" (jag är studieansvarig, så mitt förslag var vad som gällde) att alla skulle ha läst första kapitlet minst en gång inför nästa möte.

2.a) Jag kom nu på en nackdel med ordförandens bortavaro: Karan var ansvarig för argumenten för utförsäljningen medan hon var ansvarig för argumenten emot den. Därför blev diskussioner kring ämnet inte särskilt givande

Karan lade dessutom upp ett lustigt förslag om att man inom Ung Vänster skulle starta upp ett företag.... till hans försvar måste tilläggas att han syftade på ett företag med platt struktur och med lika löner (och därmed utan mervärde). När jag förklarade att han fick göra det på sin fritid som ett enskilt projekt pga Ung Vänsters syn på den privata sektorn anklagade oss för trångsynthet och att ideologisera alltför mycket. Han ansåg att man borde skapa ett företag som skulle vara rättvist och med detta företag ta över den ekonomiska sektorn, vilket i sin tur skulle driva konkurrenterna till att anamma denna idé. En aning grandiost mål kan erkännas, men jag tycker om entusiasmen : )
    Jag kan ju säga redan nu att jag inte skulle vilja gå med i den privata sektorn och producera varor hur pass rättvist det än är. Jag tror att min framtid ligger i tjänstesektorn, så såvida inte hela skolsystemet blir privatägt, tänker jag aldrig arbeta i privat sektor. Min försmak för att läsa argument från alla sidor och passion för känslan med att ha bidragit med kunskap tror jag gör att jag skulle kunna tillföra något till det läroverk till vilket jag ansluter mig oberoende av vilken del av historien jag specialiserar mig på. Nu kan folk komma och säga "som om du inte vore partisk!", vilket ju förvisso är sant, men jag verkar ju framförallt väldigt partisk i klassrummet och på bloggen, eftersom jag är mycket kritisk till den verklighet gemene man verkar begränsa sig till. Så när jag idiotförklarar min lärare kanske ni tycker att jag är en supervinklad kommunistisk agitator, men om ni läser mina argument noggrant kommer ni märka att dessa (nästan) bara är fakta uppradade av någon som är mer påläst än sin lärare.
   För att återgå till Ung Vänster-mötet, avslutades det med att vi bestämde tid för nästa möte och affischering och att jag och Karan diskuterade huruvida det var konstruktivt eller inte att dela in sig i kommunister och liberaler et.c. Jag gillar de stora grupperingarna såsom kommunister och anarkister, iom att jag personligen ogillar marknadssocialister, vilket enligt de riktigt breda kategoriseringarna tillhör samma grupp som mig. Jag gillar benämningarna för att man då kan avskärma sig från de man inte tycker likadant som. Till skillnad från religiösa grupperingar handlar det ju om faktiska till sin natur antagonistiska ställningstaganden. T.ex. skulle jag inte vilja samarbeta med neo-liberaler eller högerfascister. Även att samarbeta med halvt vänsterfascistika rörelser som Vänsterpartiet har jag egentligen också problem med. Karan håller inte med. Han tycker typ att alla ska samarbeta, såvitt jag har förstått honom. Han frågade mig också om hur jag såg mitt idealsamhälle. Konstigt nog var han den förste jag förklarat det för som inte tyckte att det var det idealiska...

PS: Jag gillar inte smågrupperingar som Stalinister, Trotskyister och Maoister. De borde man slänga in i socialfascist-träsket.