DaBuz

Hejsan!
Idag har det varit ännu en chill skoldag(jag har genomgått en muntlig examination i engelska, men det var inga problem).  Min historielärare kände dock för att sabba den här dagen genom att planera in en obligatorisk föreläsning på Stockholms universitet 18:00 - 19:30. Detta hade kunnat vara en god nyhet om det inte hade varit för att det handlade om idrottshistoria. Inte nog med det, det var dessutom svensk idrottshistoria... amerikansk, tysk, kubansk och sovjetisk idrottshistoria är ju faktiskt aningen relevant för den allmänna historien i egenskap av kraftmätning. Detta gäller inte svensk historia. Anledningen till att tvinga folk att gå på populärhistorielektioner är väldigt otydlig för mig. Man går historia för att det ska gå att lära sig av den och för att kunna dra paraleller genom tid och rum. Denna funktion fyller svensk idrottshistoria på intet sätt, den är bara nöjesläsning, sådant som man normalt sätt aldrig skulle komma på tanken att tvinga på någon.

Jag har pratat aningen mer med sammare än vanligt idag... jag märker att jag inte har särskilt bra koll på mina mentorsgruppskamrater. Det visar sig att jag kommer att läsa spanska med många av dem nästa månad. Detta får mig att fundera lite. Kan det vara så att jag borde sätta mig ner och prata med dem alla, att försöka inleda konversationer på deras premisser, att försöka bli en del av sammar-kollektivet som jag så länge avskärmat mig ifrån(inte för att det lade ner mycket energi på att försöka  få med mig).
   Detta kan låta självklart för andra sammare om ni läser detta, ni kanske tänker "varför har du inte gjort det tidigare?", men det är då jag har nytta av uttrycket som så fint använts om mig: Jag är en naturare som läser sam-programmet. Det är så det funkar. Få sammare orkar med att lyssna på mig, och det är få sammare som jag orkar lyssna på själv. Min politiska och filosofiska inriktning blir väldigt tråkig och alltför skol-liknande för att de ska hålla intresset uppe. På samma sätt blir prat om fester, sprit, kläder, sport och framför allt kändisar och skvaller alltför ytligt och fördummande för att jag ska lyckas undvika den känsla av illamående jag får av tanken att jag försöker lyssna på detta(min hjärna anser det vara under dess värdighet).
   Hur det än är med den saken känner jag att jag borde vara mer tillmötesgående mot dem... nåväl, det löser sig säkert av sig självt...

Ni som läste ursprungsbloggen kanske känner igen detta tema, men jag har än en gång blivit intresserad av två tjejer samtidigt. Till skillnad från förra gången är dessa två inte bästa vänner, men likväl är de goda vänner. Båda verkar intressanta på många sätt, men båda lever det klassiska sammar-livet, så jag tror i vilket fall inte att jag kommer få en chans att lägga in en stöt. Så oroa er inte gott folk, jag är på intet sätt upptagen, jag har bara skaffat mig ett nytt par ouppnåeliga mål. Man måste ju ha minst ett per område. Nu har jag två på relationsfronten. Roligt, roligt...
btw, vill ni ha mer detaljerad information får ni fråga mig enskilt.

Förresten skulle jag bara vilja säga att jag allvarligt talat äcklas av hur ovilliga folk är att lära sig. Hur många gånger man än förklarar i klassrummet hur kopplingen mellan kommunism och Sovjet är som mellan kristendom och korståg, så använder de följande lektion ordet kommunism som exempel på totalitära samhällsstrukturer. Ärligt talat, fred och konfliktare, jag kräks inombords. Jag menar allvar, jag är arg på er. Jag hade fått höra att det var sammarnas snillen som valde fred och konflikt. I detta fall skulle jag nog säga att det här är en av de dummaste klasser jag haft. Självklart finns det smartskaft i klassen, men de flesta är bara lärarens knähundar, och den jäveln är lika dum han. Han är väl bra på vissa sätt, men man kan faktiskt inte lära ut lögner i skolan, hur populära de än må vara. Om det här fortsätter kommer jag att låtsas tolka kristendom som en religion som predikar om massmord(korstågen) och demokrati vara ett system där man låtsas ha val och sedan tillsätter diktatorer(DDR). Om ni får använda ord helt fel utan att rättas får jag det med för fan! Kapitalistsvin!

När jag ändå är inne på kapitalistsvinen skulle jag vilja behandla ordet "schtek", vilket jag tycker tyder på moraliskt förfall. För de som inte vet är en schtek  person en som "ser rik ut". Det fanns i vår föräldrageneration ett annat uttryck för samma sorts människor. Det ordet var dock ett substantiv: Bracka. Den stora skillnaden är att schtek är positivt laddat, medan bracka är mycket negativt laddat, och det med rätta. Att stödja de som slösar pengar på ytligt krimskrams och och dyra drinkar gör dig nästan lika dekadent som den du kallar schtek. Att det dessutom ses som positivt tyder på att majoriteten av vår generation lider av denna enorma moraliska dekadens. Det kan aldrig vara bra att svin klädda i märkeskläder är bättre än änglar i trasor. Extremkapitalismen in absurdum, det är vad detta uttryck är ett symptom av. Jag tycker vi borde anamma våra föräldrars uttryck och sparka ut borgarbrackorna ur vår annars så lovande ungdomskultur, för då kanske vi kan få en modern 68-rörelse för att utmana de faschistiska tendenser som sprider sig över världen och som inte direkt missgynnas av vårt nuvarande förfall. Tvärtom är jag rädd att Sydamerikas fascistiska statskupper kan komma hit till Europa, om ej genom den förrädiska parlamentarismen.

Dagens, kamrater!
Idag har varit en chill dag, bortsett från fred och konlikt-lektionen, där jag förstörde min redan låga status genom ett "irriterande" uttalande. Jag hade nämligen fått nog av missanvändandet av ordet "kommunism". Det var inte när Vietnam kallades kommunistiskt, det var inte när USA sades bekämpa kommunismen, utan det var först när jämförelsen mellan den amerikanska kapitalismen och den sovjetiska kommunismen började.
   Läraren uttryckte sig så här: "I USA vill man ju gärna se sig som "the land of the free", frihetens land och man pratar mycket om individens frihet..." sedan raljerade han om hur skolan ser ut där, fram tills "kommunistiska" Sovjet lades fram: "till skillnad från kommunismen, där kollektivet värderades mycket högre än individens frihet, eller där ärligt talat, individuell frihet inte ens fanns.".
   Nu kan ni kanske förstå att jag blev rätt lack. Dessutom hade under tiden en lågmäld konversation förts mellan mig och en annan, där jag pekades ut för att stå för Sovjetiska ideal. Då räckte jag upp handen och sa: "Men nu måste man minnas skillnaden mellan teoretisk och praktiserad kommunism. Det som hände i Sovjet var ju knappast kommunism, just med tanke på friheten, för, för att citera Marx, "Under kommunismen är det den enskildes frihet som skall leda till allas vår frihet" vilket han satte i kontrast till kapitalismen. Det ni (en elev hade hakat på läraren och pratat om hur västvärlden hatar kommunismen) pratar om heter Bolshevism, fascism eller auktoritär socialism."
   Detta förargade hela klassen och jag tystades ner på grund av att jag "undvek från ämnet" genom att peka på den grundläggande felaktigheten i resonemanget. Säger man att det var den sovjetiska modellen förstår jag, men det hade inte någon ideologisk grund egentligen. Läraren svarade med att de kallade sig för kommunister varefter jag svarade med att då jag inte drar upp korståg som exempel på kristendom eller DDR som exempel på demokrati, verkar det inte riktigt rimligt att Bolshevism blir exemplet för kommunismen. Detta förvärrade bara stämningen och jag bestämde mig för att inte säga något mer den lektionen.

Jag tröstade mig med att gå hem och läsa ett par inlägg på en blogg av en väldigt påläst mutualist, vilket är en slags avfälling från anarkismen. Något som är väldigt intressant är hur ofta han citerar Marx, vilket självklart gläder mig. Här är bloggen om ni vill läsa den: http://mutualism.blogg.se/

Om ni vill ha ett exakt citat från manifestet i samma anda kommer här ett exakt citat: "I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling." Taget från stycket under hans uppradning av möjliga steg under proletariatets diktatur.

På tal om det, skulle jag bara vilja berätta om ett av "The Locos" uttryck i ett av sina låtar: "Dictadura electoral" vilket så väl uttrycker min syn på parlamentarismen. Det betyder direktöversatt ungefär "valbar diktatur". På spanska är formuleringen underbar! :P

Har just kommit hem efter en trevlig dag hemma hos en av mina bästa kompisar. Vi satt och skrev på en novell i typ fyra-fem timmar, och nu tror jag den är halvvägs färdig. Den ska vara ett bidrag till en tävling där man ska skriva en text med temat: "En skola för alla, problem och möjligheter". Eftersom denna vän råkade vara Andrén blev kontentan smått oseriös. Det var bland annat det som gjorde den så rolig att skriva. Att skriva något tillsammans med en god vän måste definitivt räknas till ett av de bästa sätten att umgås på. Värt att nämna är dock att den är oseriös på ett seriöst sätt. Jag kommer förmodligen lägga upp den här på bloggen när den är färdig.
   När vi bestämt oss för att ta en paus från skrivandet spelade vi spelet "Spore" ett tag. För de som inte redan vet, handlar det om att guida en art á la "intelligent design" från bakterie-stadie till intergalaktisk erövrar-ras. Det var väldigt kul. Vi kom väl till något slags stam-stadium...
   Nåväl, sen drog jag hem. Det var hur som helst en väldigt tilfredställande dag(snett Buzaglo-leende).

btw, Andrén kanske kommer vara med i nästa rollspel =D

Kom på att jag skulle lägga fram en liten grej jag går runt och funderar på och som alltid slår mig med häpnad när det återigen bevisas för mig.
    Den som inte är intresserad av att läsa mitt raljerande angående tjejer kan sluta läsa nu.
Ni andra är välkomna att fortsätta läsa.
   Det första är det att man i gymnasiet(åtminstone som sammare) alltid är omgiven av snygga tjejer. Självklart är inte alla snygga, men i alla klasser jag går i är majoriteten av tjejerna väldigt snygga. Jag skulle nog också vilja presentera några kategorier som jag omedvetet har skapat för att placera dem alla i grupper i mitt medvetande. Observera att de ofta kan överlappa varandra när de appliceras på riktiga människor

Söta: Här placeras alla med en flickaktig och oskuldsfull typ av skönhet

Heta: Här placeras de som har en kropp som gör det omöjligt för det manliga psyket att fungera medan det bevittnar den

Sexiga: Dessa har den motsatta utstrålningen de söta har. De är arketypen av en "bad/ naughty girl". Dock kan även styrka räcka för att placeras här.

Gudomliga: Av dessa finns det nästan en i varje klass. De kombinerar de bästa bitarna hos alla arketyper och har också i vissa fall mer av dem än de som personifierar arketyperna.

Man skulle utifrån detta kunna tro att jag brukar gå fram och stöta på de "gudomliga" som inte är upptagna. Så är dock inte fallet. Först och främst är det svårt att veta vilka som är lediga. Sedan är det intryck jag fått av de flesta att jag skulle bli den med överlägset mest teoretisk kunskap. Samtidigt är jag av samma anledning socialt inkompatibel med tjejer i min ålder och behöver ständigt förklara mina uttryck. Även utan den språkliga barriären skulle jag inte heller ha många samtalsämnen att komma med då jag i princip inte går på några fester. Även om jag nu skulle klara av att hålla igång en konversation är jag inte direkt i en sådan ställning att jag är intressant för vanliga sam-tjejer(nörden ber man om hjälp med läxan, inte om att komma in på en kopp kaffe). Därför har jag efter ett tiotal försök slutat försöka. Sammare brukar ju i vilket fall bli ihop via fester, inte skolan.
   Det finns givetvis undantag från det jag sagt angående sammarnas kunskaper, dessa är dock antingen upptagna eller "way out of my leage".

Om du är tjej(eller kille för den delen) och läser detta, och blev förolämpad eller nåt, skyll dig själv. Jag bad de som ville slippa raljerande att inte läsa detta inlägg.
   De som tog sitt ansvar och tänkte efter innan de fortsatte, var välkomna att kommentera.

Hej igen!
Jag har nu haft ännu en chill dag i skolan, bortsett från två saker: Jag hade redovisning i historia och muntlig examination i spanska. Båda verkade dock gå bra, så dagen var ändå rätt chill.
   Min mamma och pappa var båda borta under den här veckan. Pappa var i Argentina på en mässa för socialistiska nationalekonomer och mellanlandade i Atlanta under valdagen, och kom hem i onsdags. Mamma kommer hem från Washington idag. När jag kom hem idag låg det två tröjor på mitt tangentbord. De visade sig vara Obama T-shirts! Jag undrar om det bara var i brist på annat eller om han glömt bort att jag stöder Green Party.

Aja, hur som helst fick man höra den gamla vanliga visan idag: "Asså, om det där med kommunism ska funka måste det ju vara värsta super-ledaren, ju. Annars blir det korruption å sånt!". Ifall några känner sig förolämpade eftersom de inte förstår varför jag idiotförklarar denna människa, ber jag om ursäkt. Faktum kvarstår dock att det i den ideologi som heter kommunism inte finns möjlighet att inrätta ledare. Detta ses som ett kontrarevolutionärt brott.
   Det de flesta tänker på när man säger kommunism bör benämnas med det det heter, vilket är Bolshevism, Maoism och Kimilsungism, eller förenklat Socio-fascism. Denna räknas visserligen till socialismen, men ligger ungefär lika nära kommunismen som grisar är nära oss människor. Båda är däggdjur och vi är genetiskt mycket lika, men tar man bara och tittar på oss ser man omedelbart skillnaden.
   Till er som vet vad kommunism är men ändå tycker att jag är en naiv idiot, tänk på detta: Varför sträva åt något annat än det perfekta samhället?

Någon gång ska jag skriva helt politiskt dedikerade inlägg, men så länge kommer allt sånt här hamna i ordinarie inlägg.

God morgon, dag, middag, kväll eller natt beroende på när du väljer att läsa detta, käre läsare.
   Som vissa av er förmodligen redan vet har jag haft en blogg på msn spaces som nästan var kontinuerligt uppdaterad i början, men som sedan förföll till följd av min facination av facebook, det fula gränssnittet och framför allt min fullkomliga ofrömåga till organisation.
   Hur det nu än var med den saken, ska jag nu köra en blogg här på blogg.se för att se ifall det förbättrade gränssnittet och något slags större hopp om att skriva vettiga saker oftare kommer att få igång mitt bloggande.
   Om ni vill ha följetånghistorierna som fanns på den förra bloggen får ni be om det, jag tänker nämligen avsluta det arbetet rent sponant, eftersom jag anser att det finns en risk att det hämmar mitt bloggande som ju som sagt redan befinner sig i ett försvagat läge.
    Jag inser också att bruket av engelska kommer att vara skrattretande på en ".se" domän eftersom de ju är till för svenska grejer. Därför upphör jag med bruket att skriva mina bloggar på engelska. Jag kan dock inte garantera att detta blir permanent eftersom jag gärna tröttnar på det språk jag pratar och ni kan nog få vara beredda på experiment i även spanska. Detta är självklart inte planlagt, så ni kan inte räkna med det heller.
   Jag kan inte heller komma med löften om kontinuitet i mitt bloggande eftersom det skulle vara att ge avkall på mitt normala arbetsmönster. Ergo: Ibland tre gånger per dag, ibland en gång per månad. Jag har kopplat kommentarerna till min email, så ifall ni tycker att det var länge sen, eller ifall ni vill föreslå eller diskutera saker, är det bara att kommentera på något av inläggen.

Så, det var alltså formaliteterna. Jag tänker faktiskt börja tråkigt och beskriva min dag i korta drag: I skolan hände inte mycket, så låt oss kalla det en "chill dag"(från och med nu är det vår hemliga betydelse av uttrycket OK?). Efter att jag haft en chill dag i skolan gick jag hem och facebookade en del. Detta facebookande bestod mest i att läsa vad de kommunistiska grupper jag är med i där pratade om. Inte så himla häftigt. Trotskyister och Stalinister som grälade om vem som hade mest fel, som vanligt. Men mer om det där någon annan gång. Jag gick sedan till ett möte med Ung Vänster som tydligen blivit inställt utan att man meddelat mig. Att stå en halvtimma utomhus så här års kan göra en lite purken, så nu känner jag att jag måste häva ur mig "lite" politik.

Det har ju faktiskt varit val i landet i väster. Den demokratiske mulatten Obama vann över den republikanske vitingen McCain. Det är så folk verkar se det i USA.
   Det finns dock de som vill göra en djupare analys. Synd att dessa i princip alltid är extremt trångsinta åt ena eller andra hållet. Å ena sidan har vi de vanliga inte så lite faschistoida anti-demokraterna som ofta påkallar det amerikanska folkets vilja att behålla sitt land som det är, framför allt från "typer som Barrack Obama". Han hade ju tydligen varit vän med en "socialistisk terrorist" som ung. Jag hoppas att jag inte är den enda som finner det skrattretande att man ska döma någon som orimlig som presidentkandidat för att han som ung  hade en kompis som inte stödde "the american dream". Dessa människor verkar fasta i sin tro att den förändring Obama vill få till stånd är den samma som Stalins, och har vid flera tillfällen påstått att hans budgetplan är socialistisk, trots att den till mycket större utsträckning handlar om skatteavdrag än skattehöjningar och att dessa skattepengar med ytterst liten sannolikhet kommer att gå till bidrag eller kollektiva välfärdssystem.
   Samma linje verkar följas av de nordamerikanska socialisterna.För dessa handlar det dock om hopp. De har på något märkligt sätt fått för sig att Obama vill ha ett allmänt välfärds- och sjukvårdssytem och att han vill minska klassklyftor. Jag kan hålla med om att han på sin höjd är socialliberal, men jag kan också förstå att de som växt upp med neoliberalism kan ha svårt att se någon skillnad. Det han gör handlar ju nämligen inte om något allmänt sjukvårdsystem och ännu mindre om något välfärdssystem eftersom det enda han egentligen gör är att subventionera sjukvårdsförsäkringar, vilket ändå gör att man måste köpa dem av privata företag med särsklida personer anställda för att utnyttja kontraktet till patientens nackdel. Vad gäller klassklyftorna gör den politik han för nu att skillnaderna inte eskalerar på samma sätt längre, men detta är på intet sätt socialistiskt, eftersom det handlar om populism och köpkraft, inte en egentlig klassmedvetenhet.
Då kan man fråga sig "men var då valet mellan neoliberaler och vanliga liberaler?". Tyvärr är svaret nästan ja. Ungefär lika mycket som i Sverige, fast här är det mellan vanliga liberaler och socialliberaler. Men precis som Sverige har det ständigt lika nertryckta men kaxiga Vänsterpariet har USA "Green Party". Det är viktigt att inte göra misstaget som en vän till mig i Ung Vänster gjorde och platsa dem som ett grönt parti. Det är väl ungefär en tredjedel av deras partiprogram som fokuserar på miljön. Viktigare är dock rättvisa, jämlikhet, jämställdhet och föreningsfrihet, rättigheter där vår storebror i väst ligger långt efter oss(vilket på intet sätt betyder att vi är klara). De är i princip som SAP förr i tiden.
   Med allt detta sagt, skulle jag bara vilja säga att jag inte tror att rösten för Obama gav en förändring, utan snarare förhindrade en förändring till det sämre. Hans protektionistiska politik kommer att betyda svält i många U-länder, så tro inte för ett ögonblick att det är i mängden döda jag röknar, utan jag räknar snarare det politiska klimatets utveckling. Det krävs att någon slutar kriga för att alla ska stanna upp och tänka "vad fan är det här för land vi lever i?". Kanske kommer jag fortfarande leva när USA är demokratiskt nog för att stödja sina fackföreningar. Innan dess anser inte jag att det kan räknas som en demokrati, eftersom deras lagar kring fackföreningar är ett brott mot FN:s deklaration för mänskliga rättigheter.

Sammanfattning: Obama vs McCain = fantastiskt resultat.
Obama vs alla =fruktansvärt resultat

En dag skall demokratin komma till USA. Om vi har tur blir det innan nästa kris(vilken de inte kommer fixa).

Nåväl, hoppas ni fann inlägget intressant. Kommentera gärna.