DaBuz

Frågor till filmen München

För oss som tar ett tryggt hemland för givet kan det vara svårt att inse vidden av en självklar plats på jorden. Efterverkningarna av Israels bildande 1948 är något som palestinierna fortfarande i allra högsta grad lever med. Men det är framför allt det grundläggande behovet av att känna en nationell tillhörighet som beskrivs i filmen. Vad betyder ett land, en flagga eller en bit mark?

Många människor blandar gärna ihop hem och hemland. På grund av detta uppstår ofta konflikter som inte hade behövts om man skilt dem åt.
   Majoriteten av alla nationalstater är ju trots allt konstruktioner när allt kommer omkring. Ska man lyckas peka på ett land där folket själva valde var gränserna skulle sättas (eller att det skulle finnas gränser över huvud taget) får man leta länge.
   Nationer är också till stor del konstruktioner, även om de inte är det i samma grad som nationalstater. Nationen har ju ändå en bakgrund i folkets kultur och behöver ju inte ha lagstadgade gränser för att kalla sig för nation. Nationen är idén om ett folks enhetlighet, något som kan diskuteras, men känns ändå mer begriplig att försvara än nationalstaten, ett koncept som är till för att förvisso utestänga, men även innestänga nationen, vilket endast rasbiologer och megalomaniska ledare kan se som något bra.

Dock kan en flagga vara en bra symbol för att visa vad man som grupp står för, ifall man faktiskt har något gemensamt, vilket sällan är fallet med medborgarna i en nationalstat förutom att de alla har bosatt sig i samma område.

En bit mark kan vara bra att ha för överlevnadsyften, men att du får leva på en plats utesluter väl ändå inte att någon annan får det? Så är det i Israel.
   Där har den israeliska regeringen bestämt att bara en viss bestämd mängd palestinier får bo i ”deras” land. De har ju artificiellt skapat en nation i det som förut var Palestina genom att samla tre kulturellt vitt skilda etniska grupper (Sefardim, Ashkenazi och Mizrahi), övertyga dem om att de är ett folk, och sedan förkasta alla deras kulturer och traditioner för att skapa en ny västerländsk/amerikaniserad version av ett av folkslagens (Sefardim) kultur. Staten har sedan försökt motverka religiositet i den mån de kunnat, trots att detta är det enda folkslagen har gemensamt. För att sedan bevara denna ”nation” intakt har staten stiftat lagar som ger fri passage för de som tillhör ”det utvalda folket” och ger palestinierna begränsningar kring hur många de får vara i förhållande till judarna, för att detta folk ska ha övertag i val och vid eventuella inbördeskrig.
   Detta gör att det inte bara är nationalism att vilja kämpa mot Israel som palestinier, utan det är kampen för att få bo i Israel, då de inte tillåts detta i nuläget.

Ali säger till Avner, som han tror är tysk, att västs och framför allt Tysklands undergivenhet mot Israel handlar om ett dåligt samvete över vad Hitler gjorde. Med den repliken rör man naturligtvis vid något väldigt känsligt. Varför är det så laddat och tabu att kritisera Israel så som Spielberg gör?

Anledningen till att det är ett laddat ämne är bl.a. det faktum att judarna först och främst är ett folk som har varit förföljt i drygt 3000 år, men ännu viktigare är att huvuddelen av förtrycket och förföljelserna de senaste 2000 åren har varit från européernas sida. Detta gör att det blir lika laddat att ”klaga” på deras förtryck av palestinier som det är att klaga på att ens anställd slöar på jobbet när hans fru dog för en vecka sedan. Det blir ju inte heller lättare av att förtycket och förföljelserna i viss mån fortsätter världen över, och fortfarande framför allt i Europa.

Hur försöker München göra bilden av  konflikten mer komplex och lyckas den? På vilket sätt speglar sig de olika sidorna i varandra? Har den ökat förståelsen eller bidragit till att man känner mer för den ene eller andre parten?

Filmen komplicerar bilden bl.a. genom att alltihop ses ur en israelisk nationalists ögon, men att han talar med palestinier om konflikten.
   Dessutom tas skillnaden mellan judisk kultur och tradition och Israels kultur och traditioner upp iom bombexpertens nervösa sammanbrott. Man får dessutom både höra vad Mossad säger om dem och se hur mänskliga ”terroristerna” var. Man får också tydligt se det ömsesidiga hatet och föraktet för den andra sidan i båda läger via pressmeddelandena och diskussionen mellan Avner och Ali.
   Man kan dock verkligen inte kalla den neutral. Även om man inte väljer att peka ut judar eller palestinier, är det mycket tydligt att det är den israeliska staten som är boven. Detta håller jag visserligen med om, men det gör den inte mer neutral.


Yup, filmfrågor till historian... ni kan tycka vad ni vill, jag är stolt i vilket fall.
Och ja, jag menar vad jag säger i den där texten, jag bajsar snett på Sverige!!!

DÖD ÅT NATIONALSTATEN, DÖD ÅT BORGAGARSTATEN OCH DÖD ÅT ELÄNDETS FILOSOFI!!! (inte boken)